Det nämns till och från att det är viktigt att ”ta debatten” för att motverka Sverigedemokraterna. Tanken är då att folk/väljare ska följa en debatt där de ”goda” hjältemodigt och rättrådigt visar på hur fel de ”onda” har. Väljarna ska i det läget se hur det ”trollet” spricker när vishetens solstrålar belyser det med fakta. Det fungerar ju inte så, och kommer aldrig göra det. Det är en i grunden felaktig bild av hur en debatt fungerar och hur man vinner den.
Först, det är inte så många som byter åsikt efter en debatt. Höll man med ett parti innan en debatt, håller man som regel med det efteråt med. Hjärnan rationaliserar och tolkar det som sägs till att bekräfta det man redan anser. Det finns allt syften med en debatt, men det är ungefär aldrig att få de som redan bestämt sig att byta åsikt.
Ett syfte är givetvis att påverka och influera de som inte har bestämt sig, och det görs både med faktiska argument och genom att förmedla känslor och värderingar som personen kan identifiera sig med. Sverigedemokraterna vill signalera trygghet (de riktar sig mycket till människor som är otrygga av olika anledningar) och gemenskap (genom att du är Svensk är du värd något, du är inte värdelös även om du kanske känner dig sådan).
Debatten handlar för Sverigedemokraterna och för alla andra partier att ge sin bild av världen, dess problem och lösningar. Är den allmänna känslan i Sverige att företag och företagare är genuint onda utsugare kommer de borgerliga ha det svårt med att växa, samma gäller om våra trygghetssystem ses som svarta hål som fylls av hånfulla, myglande, dagdrivare som lever väldigt gott på skattebetalarnas tunga skatteinbetalningar. Är den uppfattningen utbredd är det svårare för S och V att växa. Alla partier jobbar för att deras bild blir den tongivande.
Hur man motverkar sd i en debatt är alltså att mer övertygande ge en bild av världen som inte på något sätt bekräftar att vissa grupper av människor är ett problem. Diskutera de frågor du känner gör samhället bättre, visa på förståelse för att människor har det svårt. Alla människor, det är kanske ett självmål att lyfta fram hur invandrare i förorten är extra utsatta. Hur ska en marginaliserad svensk i samma förort uppfatta det budskapet, känner han/hon sig sedd? Vi och dom-tänkande. Kanske kan man formulera sig annorlunda?
Nu är det inte så att de som verkligen tycker som sd låter sig påverkas av sina politiska motståndare i någon större utsträckning. De fungerar som alla andra. Vi förstärker varandras uppfattningar och det vi fokuserar på, det är det vi ser. Den som anser att invandrare är ett problem kommer hitta problem som bekräftar det. Man söker sig till andra som bekräftar att det är som man uppfattar det. Man bygger upp en sanning och en stark samhörighet, även om det är en negativ sådan, baserat på att vissa människor inte duger utifrån vilka deras föräldrar eller vilka val deras föräldrar gjort.
Detta går att bryta genom att de i vardagen, av släkt, vänner, arbetskamrater och andra personer de har ett förtroende för visar på att det faktiskt finns fler sätt att se på världen. Att man kan välja att se möjligheter i stället för att se sig som ett offer. Att visa på att det inte finns några enkla lösningar eller externa syndabockar som ska offras för att allt ska kunna bli bra. Att må bra är ytterst upp till var och en, och i min världsbild mår man bättre när man frigjort sig från inställningen att andra måste få det värre, för att jag ska få det bättre.
Ställ också frågan, vad de har tänkt att göra åt de problem de lyfter fram? Vad ska åstadkommas och hur? På vilket sätt kommer deras väg att leda till en bättre situation? Är taggtrådsstängsel och vakttorn kring Rosengård en tänkbar utveckling för en sverigedemokrat, om det nu inte fungerar med ännu hårdare tag som de förordar idag? Vad ska Jimmie Åkesson göra eller förseslå när sveriges muslimer inte emigrerar, även om allt vad SD i dag säger sig vilja genomförs? Vad är nästa steg? Känns det som ett land du vill leva i?
/Gorm Lind.
You must log in to post a comment.