Sverigedemokraterna försöker skapa en ism som går hem både bland frihetsälskande liberaler och välfärdskramande socialdemokrater. Deras strategi går ut på att rikta en retorisk salva som anpassas efter båda dessa grupper och där migrationen läggs in som huvudargument för att blidka dessa ideologiska ståndpunkter. Spannet som finns mellan däremellan blir som en drink av olika ideologier för en sverigedemokrat. Sverigedemokraterna har sina rötter inom rasismen, partiet bildades genom svallvågen efter organisationen Bevara Sverige Svenskt. BSS som denna organisation förkortades bestod av personer som hade kopplingar till öppet nazistiska organisationer. En av de stora ideologerna i dessa grupperingar var Per Engdahl som redan efter andra världskriget insåg att rasideologin inte skulle kunna göra några större landvinningar efter andra världskriget. Han var därför en av pionjärerna i Europa som banade vägen för att flera nationalsocialistiska krafter lämnade rasideologin bakom sig för att istället inrikta sig på etnisk homogen sammanbindande kultur som grund för att bygga ett starkt och välmående samhälle.
Denna teori vilar Sverigedemokraterna på, deras partiprogram bygger i grund och botten på teorierna om att ett samhälle måste vara så etniskt, kulturellt och homogent för att det ska fungera på ett bra sätt. Samhället måste främja detta enligt Sverigedemokraterna, de skall finnas en så stor etnisk likhet i befolkningen som möjligt för att det inte skall bli några konflikter. Den etnisk homogena grunden skapar även förutsättningar för att klassmotsättningar övervinns enligt Sverigedemokraterna. Precis så resonerade även nationalsocialisterna, då de hävdade att den gemensamma rassammansättningen övervinner klassmotsättningar och binder samman folket. Sverigedemokraterna hävdar inte att det är rasen som banar väg för detta, men de hävdar att ett etniskt homogent samhälle med en kulturellt sammansatt befolkning kommer att överbygga klassmotsättningar.
Bland Sverigedemokratiska företrädare finns och har alltid funnits ett spann av olika politiska inriktningar när det kommer till välfärd, skatter och ekonomisk politik. Detta vittnar bland annat den tidigare partiorganisatören och numera avhoppade Sverigedemokraten Tommy Funebo om i skriften Sverigedemokraterna från insidan (EXPO 2004). Även om partiet idag har sammanfogat ett någorlunda program, så går åsikterna isär rejält bland medlemmar och företrädare. Det finns en strategi att övertyga allt ifrån socialdemokratiska välfärdsväljare till nyliberala högerväljare genom en antimigrationsretorik. Välfärdsväljaren övertygas genom att hävda att kostnaderna för ett mångkulturellt samhälle omöjliggör skattefinansierad generell välfärd på sikt. Den nyliberala högerväljaren övertygas genom en retorik som påstår att det inte går att avskaffa den skattefinansierade välfärden och sänka skatterna markant med ett mångkulturellt samhälle. Invandrarna som kommer hit har enligt denna förklaringsmodell ett egenvärde av att rösta fram skattefinansierad välfärd.
På detta sätt försöker Sverigedemokrater täcka in hela det ideologiska spektrat, de använder med andra ord samma argument, för något samtidigt som de pläderar mot något. I grunden är detta inte speciellt konstigt då Sverigedemokrater egentligen bara bryr sig om invandringsfrågorna, men hur skulle det se ut om de fick makten. Hur skulle de då hantera småfrågor som skatter, välfärd och ekonomisk politik?
/Hans Andersson
You must log in to post a comment.