Främlingsfientlighet och rasism fortplantas bäst från föräldrar till barn, barn tar efter sina föräldrar på mängder med områden. Det kan handla om språk, rörelser och andra beteenden som barn tar efter från föräldrar, men i många fall handlar det även om värderingar och åsikter. Om föräldrar talar i främlingsfientliga ordalag och kollektiviserar människor i grupper, kommer deras barn med största sannolikhet också att göra det i olika sammanhang. Det kan givetvis handla om ganska harmlösa saker, som till exempel att den ena gruppen gör på ett sätt och den andra gruppen på ett annat sätt.
När detta kollektiva sätt att utpeka grupper utvecklas från harmlösa saker som matvanor eller kläder till att handla om samhällsproblem, så blir det ett problem. Helt plötslig blir enskilda individers handlande ett kollektivt ansvar för alla som råkar ha samma hudfärg, samma religion, samma etniska bakgrund eller samma hudfärg. Fenomenet i sig är inget nytt, vi har alltid pekat ut grupper i samband med olika händelser, det har handlat minst lika mycket om människor från vissa orter som om enskilda etniska grupper. Vandringssägner om upprutna parkettgolv i hyreshus har kryddats med mögelskadade
duschrum. Historierna har ofta förts vidare från en minoritetsgrupp till en annan och de har alltid förts fram på samma sätt, det vill säga att man minsann känner någon som har sätt detta, någon fastighetsskötare eller annan.
När föräldrar upprepar dessa saker för sina barn, blir det till sanningar som barnen tar med sig. Pratar föräldrar i grupptermer när de vill beskriva olika händelser bygger de inte bara upp sin egen världsbild, de för även över den på sina barn. På detta sätt fortplantas främlingsfientligheten och rasismen. När det handlar om brott eller arbetslöshet blir detta extra påtagligt och farligt. Helt plötsligt får hela grupper bära ett kollektivt ansvar när en enskild individ har gjort något brottsligt eller när arbetslösheten är lite högre i vissa områden. Man kan ju fråga sig varför det inte blir ett kollektivt utpekande mot män rent generellt när det gäller brottslighet, eftersom 95% av alla brott utförs av män. Men det är inte så konstigt egentligen, eftersom detta sällan har belyst, däremot har merparten av alla
människor fått höra kollektiva skildringar av människor med annan etnisk bakgrund, sexuell läggning, kön eller religiös bakgrund.
Jag växte upp i ett villaområde byggt på 70-talet i en mindre stad i Småland. Där bodde nästan enbart etniska svenskar med några få undantag. Det var väl lite av en så kallad Sverigedemokratisk idyll. Närjag var i tioårsåldern flyttade det in en norsk familj i ett av husen. Den norska familjen hade också två ganska stora hundar som brukade rymma trots att de hade byggt ett stort staket runt sitt hus. Ganska så snabbt började det spridas rykten om denna norska familj och deras hundar, vilket även gick ut över resten av familjen. I denna norska familj fanns det även barn som fick ta sin beskedliga del av
ryktesspridningen. Samtalen och diskussionerna i grannskapet gentemot denna norska familj fördes per automatik över till barnen som blev föräldrarnas bästa megafoner. Efter ett tag utvecklades denna gemytliga kollektivisering av norska hundägare till en folkmobb av barn som trakasserade den norska familjen och deras barn. Efter något år flyttade den norska familjen, om det berodde på trakasserierna eller något annat låter jag vara osagt, men däremot fungerade definitivt föräldrarnas samtal som bensin för barnens beteenden.
/Hans Andersson.
