Ut ur skuggan är en relativt ny bok om Sverigedemokraterna av Mikael Ekman och Daniel Poohl, utgiven av Natur & Kultur. Undertiteln utlovar en kritisk granskning av Sverigedemokraterna. Bokens över 400 sidor är indelad i tre delar: Sverigedemokraternas framväxt, Sverigedemokraternas idéer och Sverigedemokraternas väljare.
I fokus i denna bok står partiets nynazistiska förflutna och de kopplingar som finns till den så kallade nationella rörelsen idag. Detta är inte så konstigt med tanke på att bokens författare jobbar för den antirasistiska stiftelsen Expo. Boken är en sorts fortsättning på Expos tidigare bokutgivning om Sverigedemokraterna, många skrivna av bästsäljande författaren Stieg Larsson.
Sverigedemokraternas framväxt
Ekman och Poohl ger en gedigen beskrivning av hur Sverigedemokraterna och främlingsfientligheten fått fotfäste i Sverige sedan 1980-talet. I historieskrivningen avhandlas bland annat Sven-Olle Olsson i Sjöbo, Ny demokratis uppgång och fall, skånska missnöjespartisten Carl P. Herslow, skinnskallar och vikingarock som Ultima Thule (för övrigt något som Sverigedemokraternas nuvarande partiledare Jimmie Åkesson lyssnade på som tonåring).
Men en person nämns mer än någon annan, nämligen Leif Zeilon (numera Leif Ericsson). Datateknikern Zeilon var en av grundarna av den rasistiska organisationen Bevara Sverige Svenskt (BSS) som på 1980-talet delade ut flygblad och satte upp affischer med invandringskritiska budskap. De sponsrade även Ultima Thules första skiva och samarbetade med skinnskallar.
I mitten av 1980-talet bildade BSS ett nytt politiskt parti ihop med det skånska missnöjespartiet Framstegspartiet. Partiet fick namnet Sverigepartiet och ägnade mycket av sin verksamhet åt att demonstrera tillsammans med skinnskallar. Ofta mötte de på motstånd från organisationen Stoppa rasismen.
På grund av inre stridigheter så gick Sverigepartiet i graven 1988 och Leif Zeilon tillsammans med andra rasister från BSS startade istället Sverigedemokraterna. Den första partiledare Anders Klarström, hade tidigare varit medlem i det nazistiska Nordiska rikspartiet.
Boken avhandlar även hur först Mikael Jansson (partiledare 1995-2005) och sedermera nuvarande partiledaren Jimmie Åkesson jobbade för marginalisera BSS-fallangen och andra nynazister inom Sverigedemokraterna.
Men alla kopplingar till den nationella rörelsen är inte borta menar bokens författare. Med jämna mellanrum avslöjas kopplingar till partiets nynazistiska förflutna. Författarna visar att partisekreteraren Björn Söder har handlat av nynazistiska skivbolaget Nordland och nuvarande ordförande Erik Almqvist har handlat kläder på den nynazistiska webbshoppen Thor Steinar.
Senast exemplet är Patrik Ehn som kandiderade för valet till kyrkofullmäktige 2009 och är vice ordförande för Sverigedemokraterna i Göteborg. Ehn hade tidigare varit med i Nordiska rikspartiet och haft kontakt med engelska fascister.
Sverigedemokraternas idéer
Den andra delen handlar om kritiken mot invandring. Författarna slår hål på Sverigedemokraternas tal om massinvandring. Jimmie Åkesson brukar påstå att vi har en massinvandring i Sverige med hundratusentals lyckosökare som inte är några riktiga flyktingar. Författarna menar att han har fel. Så här skriver de om invandringen 2008:
17 853 av de invandrande personerna bestod av svenskar som flyttade tillbaka till Sverige. Sammanlagt invandrade 74 067 utomnordiska personer. Nära hälften av uppehållstillstånden beviljades på grund av familjebland. Lite över 11 000 var gäststudenter. Nära 20 0000 personer fick uppehållstillstånd genom det så kallade EES-avtalet och drygt 11 000 på grund av det som Migrationsverket kallar flyktingskäl eller motsvarande.
I logikens namn borde därmed både även gäststudenterna och de européer som kommer via EES-avtalet vara föremål för partiets utpekande propaganda. Men det har Sverigedemokraterna inget intresse av.
Författarna menar att Sverigedemokraterna falskeligen anklagar invandrade muslimer, araber och afrikaner för att komma till Sverige på falska grunder genom att påpeka att en majoritet av invandrarna inte kommer hit av flyktingskäl. Sverigedemokraterna väljer nämligen medvetet att inte berätta om alla invandrade polacker, danskar, finländare och thailändare.
Sverigedemokraterna vill peka ut muslimer, araber och afrikaner eftersom de vill spela på folks rädsla för det avvikande och främmande. Med andra ord så visar partiet ingen medkänsla med dem som flyr från krigsdrabbade länder som Irak och Somalia utan försöker bortförklara deras skyddsbehov genom främlingsfientlig propaganda.
Vidare behandlar Ekman och Poohl Sverigedemokraternas negativa inställning till islam, kopplingar till nazismen, partiets nationalism, synen på etablissemanget, ideologiska influenser och dagens partiledning. Som läsare får man en gedigen förståelse av Sverigedemokraternas kamp mot mångkulturen.
Sverigedemokraternas väljare
I den tredje delen får vi stifta bekantskap med en 23-årig lastbilschaffis och hans raggarpolare i Kungälv som röstar på Sverigedemokraterna för att röra om i grytan. De ogillar muslimer, tycker att de senaste decenniernas invandrare bara lever på bidrag och har dåliga erfarenheter av invandrargäng.
Reportaget som inleder del tre vidareutvecklas i nästa kapitel där bokens författare konstaterar att Sverigedemokraterna är det nya arbetarpartiet där väljarna till stor del består av unga män från landsbygden som är missnöjda med politiker och välfärdssamhället. Författarna försöker hitta likheter mellan dem som röstat på andra högerpopulistiska partier i Europa, men konstaterar att det varierar från land till land.
Avslutningsvis handlar boken om högerpopulismens ökade popularitet i Europa och Sverigedemokraternas framtid. Författarna tror att det är nu eller aldrig. Om partiet inte kommer in i riksdagen i höst kommer Sverigedemokraterna att falla samman.
Mikael Ekman och Daniel Poohl ger också råd om hur man ska bemöta Sverigedemokraterna: våga tala om integrations- och migrationsfrågor och skapa opinion för en politik som inte grupperar människor som svenskar och invandrare. Man måste ta Sverigedemokraterna för vad de är. Genom att läsa på om vad Sverigedemokraterna står för kan man bättre bemöta dem. Sist men inte minst måste man ta intoleransen på allvar och formulera en egen politik.
Summa summarum
Boken Ut ur skuggan styrka ligger i dess historiska tyngd. Ingen av de tidigare böcker som har recenserats på denna sajt innehåller en lika djuplodande beskrivning av Sverigedemokraternas historia. Den ger även en översiktlig bild om partiets idéer och väljare. Det enda som saknas är egentligen en genomgång av Sverigedemokraternas aktiviteter på nätet. För den som är det minsta intresserad av Sverigedemokraterna är detta ett riktigt bra köp.
Mer om boken
/Pontus Löf.
Pingback: Nikkelin – 2010-07-31 | nikkelin lifestream
Säkert skräp som inte värt att läsa
Pingback: Sverigedemokraterna vecka 32 | Sverigedemokraterna.de
Pingback: Sverigedemokraternas politik del 10: utrikespolitiken | Sverigedemokraterna.de