Medieforskare brukar säga att gammelmedia påverkar samhället, till exempel genom att själva rapportering av en viss händelse kan påverka allmänhetens attityder i olika frågor. Victoria Bernadotte och Daniel Westlings bröllop i sommar kommer säkerligen att få den rojalistiska yran att blomstra, eftersom medierna kommer att bevaka bröllopet på ett positivt sätt. Medierna har också makten att avgöra vad som ska betraktas som viktigt och vad som inte är viktigt. Man brukar säga att de sätter dagordningen för det offentliga samtalet.
Med tanke på detta så tycker jag att det är spännande att titta på journalistkårens sammansättning och idéer om livet. Speciellt så här i valtider är det intressant att se vilken typ av livsåskådning som kan tänkas vara vanligast bland journalister. Jag antar nämligen att deras egna livsåskådningar påverkar deras sätt att agera som yrkesmänniskor.
JMG vid Göteborgs universitet har utfört en rad undersökningar av journalistkåren genom åren. Om man tittar på undersökningen som gjordes år 2000 så är finns det flera särskiljande drag för journalistkåren.
Flertalet journalister kommer från större städer och är uppvuxna i tjänstemanna- eller akademikerfamiljer. Journalister har också högre utbildning än allmänheten. Svenska journalister lever ett mer aktivt och utåtriktat liv jämfört med den svenska allmänheten. De tycker att deras uppgift är att granska samhällets makthavare samt att vara pedagoger som förklarar komplicerade händelser.
Dagens svenska journalister röstar mer till vänster jämfört med allmänheten visar 2005 års undersökning. 67 % röstar på vänsterblocket jämfört med 50 % av allmänheten vid motsvarande tidpunkt. Utöver att journalistkåren röstar mer vänster än allmänheten så är det intressant att konstatera att såväl Socialdemokraterna som Moderaterna får färre röster av journalister än av allmänheten. Journalister verkar således inte sympatisera med de två partier som turas om att leda regeringen, utan röstar hellre på underdogs som Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Folkpartiet.
Vad det gäller vänstervridningen är det dock viktigt att skilja på vilka journalister som har vilka partisympatier. Högt uppsatta chefer och namnkunniga politiska journalister som påverkar den dagliga politiska nyhetsförmedlingen är mer borgliga. De som är mest vänster är frilansare och unga kvinnliga journalister och dessa grupper har förmodligen mindre påverkan på den dagliga politiska nyhetsrapporteringen.
Journalister tycker annorlunda än allmänheten på en rad politiska områden. De vill se ökad jämställdhet, sex timmars arbetsdag och avveckling av kärnkraften. De är däremot negativa till en minskning av den offentliga sektorn, ökad marknadsekonomi och minskad flyktingmottagning. Just inställningen till flyktingar och invandrare är särskiljande för journalister. Journalistkåren anser i högre grad än allmänheten att invandrarpolitiken bör hjälpa flyktingar och invandrare att bevara sin nationella tradition och kultur.
Vad kan man då säga om journalisternas livsåskådningar? Det finns mig veterligen ingen forskning kring just journalisters tro. Om man tittar på den livsåskådningsundersökning som gjordes i början av 90-talet så försökte man gruppera utifrån enkätsvaren och kom fram till sex olika livsåskådningsgrupper. Om man åtgår från den indelningen så skulle journalisterna antingen vara privatandliga, privatkristna eller ateister. Dessa tre livsåskådningsgrupper består precis som journalistkåren nämligen av människor från större städer och tjänstemannabakgrund, som är välutbildade och har högre inkomster än allmänheten.
Om jag skulle drista mig till att måla upp en bild så skulle det bli ungefär så här. Den svenska journalisten är trendkänslig och vill vara i takt med tiden, men har samtidigt tagit sig tiden att värdera olika politiska och religiösa alternativ. För journalisten är traditioner något bakåtsträvande, vilket gör att det blir svårt att gå i kyrkan och ta till sig religion på ett traditionellt sätt. Religion är en privatsak som inte ska påverka samhällets utformning.
Journalisten är passionerad, tror att världen går att påverka och anser sig stå för en god moral. Men det är inte ur religionen som engagemanget har sitt ursprung, utan ur miljörörelsen och det mångfacetterade arvet efter Karl Marx eller John Stuart Mill. Journalisten tycker dock att politik i praktiken är ett skitigt spel med lögner och dolda agendor – det är journalistens uppgift är att avslöja och berätta för allmänheten. Det gäller att fälla makthavare som har orent mjöl i påsen.
När jag tittar i min spåkula så ser jag två partier som journalisterna kommer att särbehandla under valrörelsen. Jag tippar att Miljöpartiet kommer att behandlas med silkesvantar, medan Sverigedemokraterna kommer att missgynnas. Frågor som journalisterna kommer att vilja uppmärksamma är miljön, välfärden och jämställdheten. De kommer att vara mindre intresserade av att diskutera frågor som rör integration, religion och traditioner. Bra för Maria Wetterstrand, mindre bra för Jimmie Åkesson. Sverigedemokraterna är dock inte sena att utnyttja detta i sin propaganda. De satsar också mycket på sociala medier som alternativ kanal.
/Pontus Löf.
