Lägg ner pizzaretoriken

Jag gillar Pizza. Jag har till och med startat en klubb som till 50% går ut på att äta Pizza. Men det slutar inte där. Jag är en multikulturkramare av värsta sort. Det spelar ingen roll om det gäller maträtter musikstilar eller vadsomhelst. Jag glider runt med ett kastmärke i pannan som jag tjackade på indiska och mitt hem böljar av rökelse och spännande tyger. Genom ett bottenlöst hav av hommos simmar jag mot nya spännande upplevelser och kulturmöten. Jag böjer knä inför Sveriges samlade invandrare med en stilla bön på mina läppar ”se mig, älska mig”.

Jag vet inte om alla plockade upp ironin där. Det brukar vara lite si och så med det ibland. Det där med Pizzaklubben är sant i och för sig.

Jag har träffat någon vurmare för spännande och främmande kulturer någon gång som har gått mig fullständigt på nerverna. Javisst. Det var därifrån jag lånade kastmärket. Som att kastsystemet är något gulligt liksom. Annars tycker jag det är helt okej. Man får gulla med maträtter och lira spännande trummor med exotiska män. Knock yourself out. Men jag tycker faktiskt att det är lite äckligt när synen på invandrare blir att de är ett magiskt fantasifolk som kommit hit från exotica: en plats med ålderdomlig och evig andlig visdom. Bakvänd rasism. Nu har jag utsett dig till representant för det spännande, du är i alla lägen härligt annorlunda!

Jag tycker inte att det nödvändigtvis måste gå att påvisa positiva effekter av att vi har invandring till Sverige. Jag tycker inte att den person som önskar bosätta sig i landet måste bygga upp ett existensberättingande i form av maträtter eller andlighet. Däremot är det högst relevant att vi tillåter grovt kriminella personer som är helt djävla dumma i huvudet att invandra.

För hur skulle det någonsin gå att hindra? Överallt där det finns människor så kommer det finnas människor som är beredda att bete sig djävligt mot andra. Partiet Sverigedemokraterna som med jämna mellanrum får sina medlemmar gripna av polis borde väll ha vissa insikter när det gäller detta? Om man har ett system så kommer någon alltid vilja lura systemet. Kalla mig gärna pessimist. Men säg mig, vill någon här verkligen ha ett system som dömmer ut vissa kategorier av människor på förhand? Folk är fördomsfulla av olika anledningar med jämna mellanrum, jag är det, du är det. Men det betyder inte att det är en god idé att även systemet begåvas med fördomar.

Jag kan lätt tappa tålamodet med alla dessa debatter som går ut på att skyffla statistik fram och tillbaka. Invandrares eventuella överrepresentation bland dömda brottslingar är en sådan. Och hur det än förhåller sig måste man ändå se att en överrepresentation hos en minoritet är en underrepresentation totalt. Majoriteten av brottsutövarna är i vilket fall som helst ändå Svenskar. Själv finner jag det mer relevant att 100% av de som sitter i fängelse är brottslingar (någon oskyldigt dömd undantaget). Vad förenar samtliga personer som begår brott? En vild gissning är att många som sitter på kåken har narkotikaproblem. Jag har en känsla av att detta dominerar en människas liv på ett mer kännbart sätt än vart man befann sig när navelsträngen klipptes.

Detta intresserar naturligtvis ingen sverigedemokrat. Brott och straff är egentligen inget intresse där tror jag. Intresset kommer först när de personer man önskar smutskasta gör något fel.

För mig får man göra hur mycket fel man vill. Jag kommer ändå aldrig vilja ha ett system som dömer vissa människor på förhand. Det går inte att ta den övertygelsen ur mig med statistiska krumbukter. Lika lite som jag kan få en sverigedemokrat att omfamna fri invandring för att pizza är gott.

/Tobias Lundeqvist

  • Hittade inget liknande inlägg
Det här inlägget postades i Skrivet och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

You must log in to post a comment.