I februari 1988 bildades Sverigedemokraterna. Grundarna till kom bland annat från Bevara Sverige Svenskt, BSS. Flera hade anknytning till skinnskallekretsar. En av de mer kända, Leif Zeilon, hade tidigare haft kontakter med det nazistiska Nordiska Rikspartiet. En annan av grundarna, Sven Davidsson, hade tidigare varit ordförande för fascistorganisationen Nysvenska Rörelsens Stockholmsavdelning. Snart kom flera personer som varit aktiva i nazistpartier eller till och med stridit för Tyskland under andra världskriget att ansluta sig till partiet. Ola Sundberg Och Anders Klarström valdes till talesmän för Sverigedemokraterna. Anders Klarström hade börjat sin politiska karriär inom Nordiska Rikspartiet och är bland annat dömd för att ha mordhotat nöjesprofilen Hagge Geigert. Ola Sundberg gjorde sig snabbt känd för sina grova uttalanden som talesman. I en intervju sa han: ”Det är onaturligt och osvenskt med främmande barn på dagis. Jag vill inte använda ordet ras, men det ser äckligt ut när man ser två föräldrar med en indisk unge mellan sig.”
Uniformerade nazister
Sverigedemokraterna började använda en brinnande fackla som symbol. Inspirationen hade de fått av det brittiska fascistpartiet National Front, som under 1980-talet använt samma symbol, men i form av en brittisk flagga. National Front bildades 1967 av nazister, men företrädarna kom senare att klä sig i slips och kavaj – en utveckling inte helt olik den Sverigedemokraterna senare genomgått. Först 2006 valde Sverigedemokraterna att byta flamman mot en mer oskyldig symbol i form av en blåsippa. Den 30 november 1991 ägde Sverigedemokraternas marsch till Kungsträdgården i Stockholm rum. Motdemonstranter fanns på plats och kravaller bröt ut. Partiordföranden Anders Klarström försökte bistå polisen genom att uppmana folk att lugna ner sig från en polisbil. Senare på kvällen spelade ett nazistiskt band och Klarström höll ett tal där han talade om ZOG, det vill säga en judisk världskonspiration. I valet fick partiet sina första två representanter invalda i kommuner. I valet till riksdagen fick partiet 4 887 röster. 1992 Sverigedemokraterna bestämde sig för att bilda ett ungdomsförbund. Den första ordföranden i SDU, Sverigedemokratisk Ungdom, blev Robert Vesterlund. Han är i dag mer känd som den person som är drivande i nätverket bakom den nazistiska hemsidan Info-14. SDU kom under de följande åren att bli något av en plantskola för unga svenska nazister. Det finns åtskilliga exempel på personer som börjat sin bana inom extremhögern i just SDU och därefter gått vidare och fått ledande positioner i olika nazistgrupper.
Då tre skinnskallar i militärbyxor dök upp när vänsterpartiets Gudrun Schyman skulle tala den 1 maj 1993 i Kungsträdgården i Stockholm fattade poliserna på plats misstankar. Vid kroppsvisitationen visade det sig att skinnskallarna bar med sig en skarpladdad handgranat. Bland de tre fanns Robert Vesterlund, Sverigedemokraternas ungdomsförbunds ordförande, och Niklas Irberger, tidigare styrelseledamot i Sverigedemokraterna. Irberger dömdes till ett års fängelse för förberedelse till allmänfarlig ödeläggelse. Sverigedemokraterna hoppades få sitt stora genombrott i valet 1994. Men valsuccén uteblev. Konkurrensen från det främlingsfientliga partiet Ny Demokrati var fortfarande för hård. Det blev 14 000 röster i riksdagsvalet och fem Sverigedemokrater invalda i kommuner. Kritiska röster inom partiet ansåg att misslyckandet berodde på att Sverigedemokraterna alltför tydligt kopplades ihop med nazister. Under 1994 var det fortfarande vanligt att deltagare gjorde Hitlerhälsningar vid manifestationer.
Internationella kontakter
Sverigedemokraterna valde 1995 Mikael Jansson från Örebro till ny partiordförande. Jansson har inga tidigare kopplingar till nazistiska eller rasistiska grupperingar. Valet ledde till splittring i partiet. Det nazistiska Hembygdspartiet bildades och en del sverigedemokrater gick över dit. 1996 Fortfarande var det vanligt att det dök upp folk i uniform på Sverigedemokraternas möten. Nye partiledaren Mikael Jansson tröttnade och införde uniformsförbud. I partiets interntidning SD-bulletinen förklarade man att ”Hollywoodnazister” och andra i uniform skulle stanna hemma istället för att delta vid partiets möten. För säkerhets skull upprepades budskapet under flera års tid i SD-bulletinen. Sverigedemokraterna gick 1998 till val med ekonomiskt stöd från Jean-Marie Le Pens franska högerextrema parti Front National. Det franska stödet betydde bland annat att Sverigedemokraterna kunde trycka upp 200 000 exemplar av en 24-sidig valfolder som delades ut till hushåll. I foldern presenteras Sverigedemokraterna som ett ”nationalistiskt demokratiskt mittenparti” och partiledaren Mikael Jansson skakar hand med Jean-Marie Le Pen. Sverigedemokraterna gick framåt i valet och fick nästan 20 000 röster. Det räckte till åtta kommunala mandat.
Inför parlamentsvalet till EU 1999 avslöjade Expo att Sverigedemokraterna varit en del av det europeiska samarbetet kallat Euro-Nat. Nätverket var en samling av olika högerextrema, fascistiska och antijudiska partier. Bland deltagande partier fanns franska Front National och det italienska fascistpartiet Movimento Sociale Italiano. För Sverigedemokraterna innebar samarbetet en belastning inför EU-valet. Sverigedemokraterna löste problemet genom att låta ungdomsförbundet, SDU, överta medlemskapet. År 2000 följde ungdomsförbundet i moderpartiets spår och valde 2000 den första ordföranden som inte hade någon anknytning till vit makt-världen. Jimmie Åkesson, då ledamot i Sölvesborgs kommunfullmäktige, ersatte Jimmy Windeskog. Windeskog har i dag helt lämnat Sverigedemokraterna. Sedan en tid tillbaka hade dock spänningarna inom Sverigedemokraterna ökat. År 2001 valde två uteslutna medlemmar, Tor Paulsson och Anders Steen, att bilda Nationaldemokraterna och fick många av Sverigedemokraternas medlemmar med sig. Den 12 augusti lanserades partiet vid ett möte i Brygghuset i Stockholm. Nationaldemokraterna är ett rasistiskt parti och driver en hårdare linje än Sverigedemokraterna i invandringsfrågan. Partiet har tagit över en del av de medlemmar som tidigare varit en belastning för Sverigedemokraterna.
Inför valet 2002 gick Sten Andersson, tidigare moderat riksdagsledamot, med i Sverigedemokraterna. Han förklarade att Sverigedemokraterna städat bort rasister och nazister och sa att om han skulle upptäcka att sådana personer fanns kvar i partiet skulle han gå ur. Trots att det sedan dess visat sig att flera med nazistisk bakgrund finns i Sverigedemokraterna och att partiet dessutom sponsrats av en belgisk antisemit har Sten Andersson valt att stanna. Samma år fick Sverigedemokraterna sitt stora genombrott – 76 300 röster och 49 kommunala mandat i 29 kommuner. Det dröjde inte länge förrän det blev problem med Sverigedemokraternas nyvunna platser i kommunfullmäktige. I Kristinehamn lämnade Göran Hagberg partiet sedan han skickat brev till Kulturdepartement där han ifrågasatte Förintelsen. Hagberg valde att sitta kvar som politisk vilde. I Askersund lämnade däremot Björn Lennartsson en tom stol efter sig. Efter att han avslöjats med att ringa till lokalradion och klaga på att radion spelar ”förbannade negerjävlar” lämnade han självmant både partiet och kommunpolitiken. 2004 lämnade Tommy Funebo, partiorganisatör i Sverigedemokraterna, partiet. För Expo berättade han om ett toppstyrt parti där medlemmarna har svårt att få någon riktig inblick i vad som händer. För att ha råd med 2004 års valkampanj till EU-parlamentet tog partiet hjälp av den belgiske mångmiljonären Bernard Mengal, som finansierade ett stort postutskick för partiet. Mengal har genom åren gjort sig känd för rasistisk propaganda mot svarta, muslimer och judar.
Jimmie tar över
År 2005 försökte Sverigedemokraterna tillsammans med Carl Lundström, före detta ägare till Wasabröd, ta över Skattebetalarnas förening, en organisation som vill ha lägre skatter. Genom att låta sverigedemokrater gå med i föreningen hoppades partiet att på föreningens årsmöte kunna föreslå och rösta igenom en styrelse där Sverigedemokraterna skulle vara i majoritet. Planerna avslöjades av Expo, vilket gjorde att kuppen kunde avvärjas. Inför valet 2006 Jimmie Åkesson kunde under riksårsmötet i Norrköping konstatera att han stärkt sin position som partiledare, trots bråk inom partiet. Med en valbudget på närmare 10 miljoner kronor hade Sverigedemokraterna ställt in siktet på riksdagen. Trots att partiet lyckades genomföra sin största valkampanj hittills och fick mer uppmärksamhet i media än tidigare nådde de inte över fyra procentspärren. Partiet fick 2,93 procent i riksdagsvalet och 281 kommunala mandat i 144 kommuner. För att komma in i riksdagen krävs 4 procent av rösterna. Sverigedemokraternas första år efter framgångarna i valet året innan visade att partiet var splittrat. I en del kommuner röstade partiets representanter med högerblocket och i andra med vänsterblocket. I de allra flesta fall lade dock sverigedemokratiska ledamöter ned sin röster i omröstningarna. Ett år efter valet visade det sig också att partiet inte var speciellt aktiva i kommunerna. I mer än hälften av alla kommuner hade inte ett enda förslag lämnats in till fullmäktige.
I en gemensam granskning av Expo och tidningen Expressen år 2008 visade det sig att Sverigedemokraterna inte lyckats hålla nazismen på avstånd. Sex av partiets representanter hade på olika sätt stöttat den nazistiska rörelsen under de senaste två åren. Det rörde sig om Karin Svensson, som satt in pengar på Nationalsocialistisk fronts konto, Jan Kassberg, som vid två tillfällen betalt in pengar till Info-14 och Sverigedemokraternas ersättare i Göteborg, Göran Lagrot, som vid 21 tillfällen betalt in pengar till Svenska motståndsrörelsen. Våren 2009 kunde Sveriges Radios granskande program Kaliber i sitt program avslöja att ledande sverigedemokrater sjöng med i nazistisk vit makt-musik och drog rasistiska skämt på en båtresa till Estland anordnad av ungdomsförbundet . Sverigedemokraternas partisekreterare Björn Söder förklarade i SVT Debatt att han inte tyckte att det fanns någon rasism i musiktexterna. I valrörelsen 2010 avslöjade Expo att cirka 50 av Sverigedemokraternas kandidater hade en koppling till den nazistiska rörelsen. I valet fick Sverigedemokraterna 5,7 procent av rösterna i riksdagsvalet 2010 och kom in i riksdagen och 612 mandat i 245 kommuner.
