Sverigedemokraterna blundar för verkligheten

Postat den 9 september, 2011 av alexbengtsson

Imorgon börjar sdu:s kongress i Jönköping och till sammankomsten har ungdomsförbundet valt att bjuda in Ring Freiheitlicher Jugend (österrikiska FPÖ:s ungdomsförbund) Vlaams Belang Jongeren, (nederländska Vlaams Belang ungdomsförbund), Dansk Folkeparti Ungdom samt italienska Gioventù Italiana (ungdomsförbund till La Destra). Som svar på en journalists fråga om det är ett så smart drag med tanke på att några av dem är tämligen öppet rasistiska uppgav sdu:s ordförande Gustav Kasselstrand: ”Men det där är beskyllningar som det inte ligger någon som helst grund i. De här partierna står för en sund nationalistisk och konservativ politik och det är det vi inspireras av” (Intervju i Ekot i p3, 06/09-11).

För mig är det helt ofattbart att så många människor tycks vilja vägra inse att det här är något helt normalt för ett av våra riksdagspartier, ett som är genomgående odemokratiskt och potentiellt ganska farligt. Nu kanske några invänder med att ”ungdomsförbundens retorik ofta är hårdare än moderpartiets” om ni ens går med på att företrädare för sdu eller sd uttalar sig främlingsfientligt alls – de säger väl bara sanningen som svenska medier inte vågar lyfta fram? Då vill jag med att av mina favoritcitat visa på verkligheten. Den som säger att sverigedemokraterna har totalt fel.

Nedanstående citat kommer en av sverigedemokraternas riksdagsledamöter som också är ledamot i Justitieutskottet samt suppleant i EU-nämnden:

”Verkligen? Varför och hur skulle det vara en ”mänsklig rättighet” att få tillåtelse att invandra till ett annat land? Kan någon förklara varför så skulle vara fallet? vem har kommit på idén att det skulle vara en ”mänsklig rättighet”? Det är ett privilegium att få ”asyl” eller vad man nu väljer att kalla invandringen, men knappast en ”mänsklig rättighet”. Det upprepas som ett mantra om att det är en ”mänsklig rättighet”… så ofta att alla nuförtiden tar det för givet. Men varför skulle det vara det?” – Kent Ekeroth, på sin blogg, 6 januari 2011

Här har det visst blivit heltokigt.

För att vara så metodisk och tydlig som möjligt i svaret tar vi del för del av påståendet:

1. Ja, verkligen.

2. För att artikel 14 i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter (1948) uttryckligen säger det. Asylrätten är bland annat också fastställd i Flyktingkonventionen (1951) som Sverige ratificerat och i artikel 18 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna (2000). Men det vet väl du som sitter i EU-nämnden.

3. Jag förklarar här och nu.

4. FN:s dåvarande kommission för mänskliga rättigheter arbetade fram deklarationen. Du vet, den där organisationen, som Sverige är med i, som de facto definierar ”mänskliga rättigheter”. Exakt vem som kläckte idén under alla konferenser när deklarationen skrevs är svårt att veta, men det var alltså här det bestämdes att alla människor nog ändå borde ha en absolut rättighet att fly och få skydd från krig, död och tortyr.

5. Ja, det är ett privilegium som alla människor har i egenskap av att vara människa. Det är också liksom hela tanken med mänskliga rättigheter. Förövrigt är invandring och asyl inte samma sak. Och jo, asyl är i allra högsta grad en mänsklig rättighet.

6. Återigen, eftersom det är en mänsklig rättighet sett ur alla vinklar så folk kan fortsätta ta det för givet så mycket de vill.

7. Se svar 2.

/Maria-Pia Cabero, mastersstudent i mänskliga rättigheter

Publicerat i Okategoriserade | View Comments

Den sverigedemokratiska trestegsraketen

Postat den 8 september, 2011 av alexbengtsson

En sak som jag tycker är intressant att fråga sig själv när nu situationen är som den är i Sveriges riksdag: Kan jag som meningsmotståndare till partiet Sverigedemokraterna se någonting positivt med deras existens?

Den idé som snabbast dyker upp i mina associationsbanor är demokratiprylen. För partiet har skaffat sitt inflytande på demokratisk väg. De representerar en grupp väljare som delar deras syn på sakernas tillstånd. Men sen har vi såklart å andra sidan den antidemokratiska
prylen. För partiet som vill göra skillnad i människors levnadsvillkor utifrån vilket land man är född i, eller vilket land ens föräldrar är födda i, borde knappast kalla sig för demokrater. Demokrati är för alla, punkt. Det är efter ett sådant påstående som detta partis annhängare brukar fråga efter konkreta bevis för påstådd rasism. Jag ska gå dem till mötes.

I Sverigedemokraternas principprogram står att läsa ”den viktigaste faktorn i ett tryggt, harmoniskt och solidariskt samhälle är den gemensamma identiteten, vilken i sin tur förutsätter en hög grad av etnisk och kulturell likhet bland befolkningen”, ”svensk är den som av sig själv och som av andra uppfattas som svensk” senare följt av ”Sverige är svenskarnas land”. Vidare vill ju partiet finansiera sin politik med en mycket begränsad invandring, på den punkten hymlas det inte. I den eviga kampen partiet och dess väljare för att kunna påstå sig vara icke rasister så dyker det här ofta upp som argument. Hur kan det vara rasism att vilja diskutera en kostnad? I det här fallet kostnaden för invandringen. Men är det verkligen så konstigt att så få är intresserade av att föra diskussionen
om invandringens eventuella kostnad med de påståenden jag hämtat från principprogrammet som överskrift? Det hela är en tragisk trestegsraket, 1) det etniskt homogena samhället är tryggast 2) begränsa invandringen 3) av ekonomiska skäl.

Så för mig väger den senare vågskålen alltid tyngre. Visst, vi har demokrati och vi har
yttrandefrihet. Detta är ovärdeligt för ett samhälle, men nej. Jag kommer aldrig att kunna tycka att det yttersta beviset för kvaliteten på dessa värden är att så många som möjligt ska tycka att människor utifrån födelseort, etnicitet, religion eller något annat är bättre än andra. Om det gör mig till en ”PK-människa” som stöttar ”PK-media” och tillhör ”PK-väldet”, så okej då. Om någon absolut vill hävda att man kan vara SD-anhängare utan att vara rasist så är mitt svar:

1) Jag håller inte med om det (se tex ovanst)
2) Okej då: du definierar dig själv. Sen får du testa din definition på omvärlden. I mitt fall blir det avslag på ansökan.

Jag tycker också att det är relevant att ständigt försöka se sina egna fördomar, bara som en allmän ide om att vara människa. Gillar ni film? Jag har ett favoritögonblick ur filmen Seven. Det är i slutet när superskurken sitter i baksätet och psykar poliserna. Han säger något i stil med ”vad trodde ni att ni skulle hitta innan ni fann mig?. Ett monster?”. Det här är kanske en bisarr liknelse men det där har dykt upp i mina funderingar angående alla de demoniska sverigedemokratiska väljarna som lurar ute i mörkret. Och jag har landat i min egen hållning. Jag gillar faktiskt folk. Jag tycker det är trivsamt att sköta vardagliga kontakter med okända. Jag säger gärna tack en gång extra, jag
reser mig för äldre på bussen. Om något verkar galet försöker jag alltid piska upp modet att visa civilkurage, gå in när barn jag inte känner är dumma mot varandra, hjälpa någon som ramlat. Så när vi möts ute i samhället kära sverigedemokrat, i det rent fysiska samhället där vi rör oss och har en verklig kontakt med dem vi inte känner, då är jag din vän. Jag frågar inte efter politiska ståndpunkter om någon jag inte känner plötsligt behöver min hjälp.

Det är så lätt att sätta stämplar på varandra, att ösa ut sitt avsky på en anonym ”PK-människa” som man tror man vet något om i en diskussionstråd på internet. Eller att få för sig att alla som har en bakgrund utanför Europa är odugliga på alla sätt och vis. Och kanske ryggar man för att vara en anonym medmänniskas tillfälliga vän, om man redan vid med en snabb blick konstaterat att ”där har vi en sån där”. Det finns ett annat ord för den hållning jag själv strävar efter att ha gentemot andra människor. Den hållningen beskrivs bäst med ett ord som är mer positivt laddat än det så överanvända ”PK”. Det kallas för att vara snäll. Det låter så enkelt men det är så svårt, särskilt när någon är eller tycker väldigt annorlunda än en själv. Om man dessutom som jag är ganska
bra på att vara elak också så får man verkligen passa på sig. Och nej, det är varken flummigt, omoget, ”vänster”, eller något annat i den stilen. Möjligen handlar det om att bli vuxen.

Så visst: man får vara sverigedemokrat, det är inte ett bra betyg för vår demokrati men kanske en kostnad för den. Jag kommer ändå att resa mig på bussen. Men jag kommer aldrig hålla med om att det är bra att vara elak. Ni som kräver en begränsad invandring: i mina ögon verkar det bara som att ni bestämt er för att ”där har vi en sån där”. Jag kräver faktiskt att våra politiker ska ha en mer sofistikerad hållning till andra människor än så. Kalla mig gärna gammaldags.

/Tobias Lundeqvist

Publicerat i Okategoriserade | View Comments

Det Sverigedemokraterna förlorar på gungorna försöker de ta igen på karusellen

Postat den 2 september, 2011 av alexbengtsson

Sverigedemokraterna har lagt in en ny växel för att attrahera bredare grupper, strategin går ut på att skrämma upp bredare grupper med sin muslimfientliga retorik. Dock finns det en hel del problem med denna megafonretorik, då den går stick i stäv med vad partiet egentligen tycker och framförallt deras medlemmar och kärnväljare. Det är framförallt kristna invandrargrupper från mellanöstern och homosexuella som partiet skall försöka attrahera med en ny image.

Retoriken förflyttas delvis men knappast överlag till att angripa religionen islam utifrån ett intolerans och jämställdhets perspektiv, samtidigt som de angriper företrädare från de etablerade partierna och organisationssverige för flathet och dubbelmoral i dessa frågor.

När det kommer till hjälp för kristna grupper från mellanöstern, slår deras inkonsekvens till med full kraft, då görs ingen skillnad på vad dessa grupper har för religion. Arab som arab, Afrikan som afrikan, det är SD-konsekvensen.

För ett antal månader sedan skrev ett antal ledande Sverigedemokrater en debattartikel där de bad om ursäkt till HBT rörelsen för vissa Sverigedemokraters hållning i frågor kring HBT personers ställning i samhället. I samma artikel varnade de HBT- rörelsen för den så kallade islamiseringen av samhället och hur homosexuella behandlas inom religionen islam. Någon djupare analys av sin egna rörelse hade dock inte artikelförfattarna, de nämnde inte att deras partisekreterare Björn Söder är med i en Facebook-grupp som vill stoppa Pride eller något om hans tidigare uttalanden om homosexuella. Partiets program är fortfarande homofobiskt, samtidigt har mängder av stötande uttalande gjorts från ledande Sverigedemokrater mot homosexuella. Deras program har förfinats på detta område, precis som det har gjorts när det gäller människor med annan utländsk bakgrund. Deras nyvunna flirt med homosexuella kommer inte ses med lika stor entusiasm av alla inom partiet, merparten av deras företrädare anser att gayrörelsen är en del av det politiskt korrekta etablissemanget som förljuget sanningen. Dit hör förutom Gayrörelsen alla som inte delar deras egna världsbild.

Hade Sverigedemokraterna varit ett konsekvensens parti och lagt allt krut på religionen islam och de migranter som har denna religiösa hemvistelse, hade det känns logiskt, men Sverigedemokraterna gillar varken någon invandring eller sexuell avvikelse som avviker från det som de själva anser vara det etniskt homogena Sverige.

Därför kommer inte homosexuella få gifta sig eller skaffa barn eller kristna irakiska flyktingar få en fristad i Sverige genom den Sverigedemokratiska inkonsekvensen.

Hans Andersson, Linköping

Publicerat i Okategoriserade | View Comments

Svenskhet kräva dessa kräftor

Postat den 28 augusti, 2011 av alexbengtsson

Vardagen är här igen. Makaronerna står på bordet, man är trött efter jobbet. Ute i mörkret ekar glassbilens signal, men den lockar inte på samma sätt som för några veckor sedan. Ungarna hittar en version av ”Popular” med Erik Saade sjungen av amerikanska ekorrar, som om man inte hade fullt upp med att värja sig mot originalversionen.

Känner ni igen er? Det är ganska lätt det där tycker jag. Man gör såhär:

Man utgår från att allt det som man själv är och upplever är ett perfekt exempel på att vara ”vanlig”. Sedan slänger man in någon detalj, en produkt eller något som man tänker sig att ingen som bor i det här landet har kunnat missa. I mitt fall blev det makaroner, glassbil och dagisbarnens schlagerdyrkan. Sådär kan man sedan hålla på i evighet för att försöka skapa igenkänning och identifikation. Ingen kommer till skada, allt är bara good clean fun, svenskhetsspaning, och allmänt småputtrigt.

Men sedan finns det en del som drar igång helt andra grejer på det där. Och då gör man såhär:

Man hävdar med bestämdhet att det här minsann är tecken på att man är en riktig svensk. Man hävdar att det finns en sorts fientlighet som riktar sig mot den som säger sig vara en riktig svensk. Man påstår sedan att andra sedvänjor håller på att överskugga glassbilar, makaroner och schlagerfestivaler så till den milda grad att den riktige svensken snart är en minoritet i sitt eget land.

Tycker ni att jag flummar till det? Det är inte jag som är flummig. Det här är faktiskt inte flummigare än vad Sverigedemokraterna är när de på sin hemsida under rubriken ”vad är svenskhet?” försöker definiera vad svenskhet är. Ytligt sett tycks det vara lite verklighetsspaningar som är helt harmlösa: svensken är si och svensken är så. Svensken går på kräftskiva, vill sitta ensam på bussen och betalar tillbaka ett lån på fem kronor till en släkting. De här utsagorna verkar kanske träffsäkra och det kan lätt verka löjligt att avfärda dem som osanna. För det finns en viss igenkänningsfaktor, eller? Men allting kokar ner till hur man definierar nationell tillhörighet överhuvudtaget.

Min definition av nationell tillhörighet är medborgarskap och ingenting annat. Självklart finns det svenska kulturella beteenden och traditioner. Men jag tror inte att de är banala som produkter i en souvernirbutik i Gamla stan. Är det vi påstår att vi gör vår identitet? Eller är det vi faktiskt gör vår identitet? Vad äter du själv mest av under ett år, kräftor eller makaroner?

I vilket fall som helst så tycker jag att det är dags att Sverigedemokraterna på allvar svarar på de här frågorna: Om gränsen för nationell tillhörighet inte går vid medborgarskap, var går den då? Exakt vilka åtgärder väntar för den person som inte underkastar sig assimilering in i de beteenden som Sverigedemokraterna hänvisar till som svenskhet? Hur många kräftor måste man äta för att få bli svensk?

/ Tobias Lundeqvist

Publicerat i Demokrati och politisk inkorrekt, Svenskhet och kultur | View Comments

SD och den idylliska skolan

Postat den 27 juni, 2011 av alexbengtsson

De sverigedemokratiska internetbaserade gödselspridarna vill gärna måla upp en idyllisk berättelse från den etniskt homogena svenska skolan, där tjejerna sprang ut från skolgårdar med blomsterkransar över sina blonda kalufser. Denna idyll existerar fortfarande, hur mycket än Åkessons symfoniorkester försöker bevisa motsatsen. Det finns bra skolor och det finns mindre bra skolor, det finns elever som det går som tåget för och det finns elever som har svårt i skolan. Dessa kan lika väl vara blonda och blåögda som mörka och brunögda. Sverige står sig väl i internationella studier när det gäller utbildningsväsendet, trots detta är det fel att hävda att det inte finns några problem. Det finns vissa problem med överetablering av fristående skolor som utarmar de kommunala skolornas resurser, det finns problem med för låg lärartäthet och för stora klasser och det många skolor är i stort behov av upprustning av både lokaler och utrustning.

Dagens utmaningar i skolan, som jag vill kalla dem handlar om fördelning och politisk viljeinriktning, inte om kulturell och mänsklig mångfald som Sverigedemokraterna skulle hävda. Deras megafoner har som jag skrev tidigare, skruvat upp retoriken om hur förträfflig skolan var innan den blev nerlusad av såkallad ”etnisk mångfald” från det politiskt korrekta etablissemanget. Jag tycker denna såkallade beskrivning är fascinerande och även talande för att Sverigedemokraterna och dess etnohomogena kompisar är rasister.

Jag kan berätta om min högstadietid i en pursvensk skola i en mindre ort vid namn Nässjö på det sydsvenska höglandet. Min skolgång innehöll slagsmål, kvarsittningar, sena ankomster, korridorsutslängningar, föräldrarkontaktbok och hot om att hamna på skoldaghemmet. Trots detta var merparten av min skoltid ganska idyllisk. Jag började skolan 1986, samma år som Tjernobyl exploderade och samma år som den svenska extremhögerns hatobjekt nummer ett Olof Palme mördades. Min klass var så pursvensk den kunde bli, det mest exotiska inslaget vi hade i vår klass var att en elevs förälder var finlandssvensk. När jag började högstadiet fick jag smaka på den etnohomogena enfalden än mer, första intrycket kom från en berikande pöbel från ett mindre samhälle utanför staden. På kommandot ”Bonnahög” slängde sig alla dessa berikare på varandra i en stor hög, samtidigt som slag och sparkar utdelades. Även om jag inte var särskilt gammal så fick jag en chock av detta primitiva beteende.

På min pursvenska skola genomfördes det inte enbart kollektiva brottningshögar, det bjöds även på minst ett insparkat skåp i veckan, ett antal upprända skåp per termin, paintball skjutningar, trappuppgångsväggar fyllda med snusloskor, krossade rutor, misshandlade toaletter och brottningsmatcher med lärarvikarier. Hade denna beskrivning varit dagsaktuell av min etnohomogena och pursvenska skola, samt också haft lite nyanser av mörkare hud och brunare ögon, hade det samlade internethaglet från de sanningssägande forumen spelat sin taktfasta sång. Åkessons stråkorkester hade självklart också stämt upp i samma stämma, deras stråkar hade skränat fram samma gamla skrönor om den så kallade massinvandringen.

I slutet av 1980-talet, några år innan jag började på denna skola, så misshandlades en lärare svårt genom sparkar och slag av en elev. Detta övergrepp uppmärksammades av riksmedia och både staden och skolan fick ett negativt ljus över sig. Denna elev anammade en kriminell livsstil och har väl idag tack och lov kommit ifrån sitt destruktiva leverne, även han var en pursvensk etnohomogen berikare.

Hans Andersson

Publicerat i Brottslighet och invandring, Demokrati och politisk inkorrekt, Svenskhet och kultur | View Comments

Rödluvan och slöjan

Postat den 9 maj, 2011 av alexbengtsson

Vargen är ett lika mycket älskat som hatat djur, kommer man upp till den värmländska glesbygden haglar varghatet lika friskt som en stenhård hagelskur i aprilmånad. Skrämselhistorierna överträffar varandra och även om ingen människa dött sedan tidigt 1800-tal av detta varulvsdjur så är det bara en tidsfråga innan ett spädbarn får smaka på vargens garnityr enligt den värmländska vargexpertisen.

Personer i dessa varghatarbygder som ifrågasätter denna världsordning har blivit både förföljda och trakasserade av denna självutnämnda naturgarde. Även myndigheter och
andra personer som arbetar med naturfrågor har blivit utsatta för trakasserier. Merparten av vargföraktet kommer från jägarkåren, även deras officiella organisationer är uttalat skeptiska mot detta djur, dock håller de sig till parlamentariska former i sin kritik, däremot har flera jägare agerat på egen hand i detta spektakel.

Varghatet kan på många sätt jämföras med rasismen och främlingsfientligheten i samhället. Självklart kan man inte jämföra människor med vargar, men retoriken har ändå ganska stora
likheter, dessutom återfinns säkert en rädsla för både andra människor och deras kulturer hos de människor som önskar se vargen uppstoppad på något länsmuseum. Vargen har fått bära
symbolen för jägarnas hat och förakt mot rovdjur, samma indelning skulle man kunna göra med invandrade grupper till Sverige som fått smaka på allt ifrån enklare fördomar till ren och skär rasism.

Om vargen är symbolen för rovdjursrasismen, så är muslimerna symbolen för dagens mänskliga rasism i Sverige.

Megafonretoriken är snarlik när det gäller hatet mot vargar och muslimer. Bilder på vargar som glufsat i sig både taxar och små söta valpar är vanliga inslag från vargahatarlobbyn, samma sak när det gäller de antimuslimska krafterna, de sprider mängder med bilder och inslag på nätet med en vinklad bild av muslimer. Debatten är oftast väldigt svart eller vit, både vad gäller vargar och religionen islam, det finns inget mellanting, utan en varg är en blodtörstig best som snart kommer att äta upp våra barn och islam är en religion som kommer att spränga oss alla i luften. Det känns som att både varghatargrupperna och islamhatargrupperna mer eller mindre går och hoppas på att antingen en varg ska sätta tänderna i något spädbarn eller att någon fundamentalist ska spränga sig själv i luften.

En eller två skjutna vargar kanske vi kan leva med, men om ett hat mot en etnisk eller religiös grupp övergår från ord till handling är vi ute på en farlig väg, det kan historieböckerna vittna om. Åtskilliga folkmord har skett genom åren och vi behöver bara åka till Sebrenica för att se hur det kan gå, när enkel uppvigling förstärks och bygger upp ett hat som i förlängningen leder till ett folkmord. Detta hände 1995 och det kan hända igen. Det finns problem med vissa strömningar inom Islam precis som inom andra religoner, det ska inte samhället blunda för, men dessa får aldrig bli tändhatten för främlingsfientliga och rasistiska grupperingar. Så länge
både varghatare och rasister får stå emotsagda så växer deras frön under ytan. Ta debatten när den än dyker upp, innan det är för sent.

/Hans Andersson.

Publicerat i Islam och muslimer, Lokalt, Riksdagen, Svenskhet och kultur | View Comments

Den uppdukade välfärdsbuffén

Postat den 18 april, 2011 av alexbengtsson

Sverigedemokrater och deras opinionsbildande internetrummor, brukar ofta argumentera kring invandringens kostnader, de skriver om naiva och blåögda myndighetspersoner som låter invandrare bada i den upplagda välfärdsbuffén. Det råder nästan ingen hejd eller rim och ranson, när det Sverigedemokratiska symfoniorkestern slår på den stora trumman, siffror läggs upp och kostnader ställs mot etniskt homogena grupper i Sverige. Ofta är det pensionärer som används som trumpinnar när Åkessons orkester ska vibrera fram en bild av ett Sverige som står på ruinens brant till följd av den så kallade massinvandringen. Sällan handlar Åkessons refränger om de kostnader som deras reparteringsprogram kommer att kosta, det är lättare att få folk till buggen, med svängiga fraser om ett nostalgiskt Sverige som aldrig funnits.

I Åkessons ingår förutom soloartisten själv även ett antal taktfasta violinister, som drar stråken fram och tillbaka för att skapa floskler om ett pensionerat utomeuropeiskt lämmeltåg som äter upp både pensioner och ålderdomshem. Oavsett vad det handlar om i välfärd eller andra funktioner i samhället så attackerar Sverigedemokraterna på bred front, är de inte lata soffliggande bidragstagare, så tar de våra jobb. När man bevisar att sysselsättningen bland utrikes födda ligger ganska nära inrikes födda, så flyttar de ner debatten på nationalitet eller enskilda bostadsområden, samma sak med olika välfärdsfunktioner. Oavsett hur mycket man än bevisar för en övertygad Sverigedemokrat, så försöker de alltid hitta vägar ut genom att genom att förminska träffytan på sin egen argumentation. I förlängningen blir detta ganska komiskt, då angreppsytan blir så liten och obetydligt ur ett ekonomiskt perspektiv att det inte ens kan stärka deras egna teser.

Ett område som Sverigedemokrater ofta angriper, är våra pensioner och som murbräcka används fattigpensionärerna, givetvis en smart och populistisk strategi. De fattigaste pensionärerna är dock inte så etniskt homogena som Sverigedemokraterna vill framhäva, en
stor del är invandare som har kommit hit ganska sent i sitt liv och även arbetat en tid innan pensionen.

Vårt nuvarande pensionssystem bygger på flera ben, merparten är kopplat till arbete och andra delar hur länge den enskilde bott i landet. Garantipensionen kan ge upp till 6200 kr innan skatt per månad under förutsättning att man är ogift och har bott i Sverige i 40 år mellan 16 års ålder till 64 års ålder. För att få någon del överhuvudtaget måste den enskilde minst ha bott i Sverige 3 år och för att fastställa pensionen för dessa personer, delar man fullvärdet av berättigad garantipension med 40, gånger antalet boende år.

Sysselsättningsgraden hos utrikesfödda är något lägre än för inrikesfödda, men merparten är ändå sysselsatta med förvärvsarbete, vilket innebär att de tjänar in pengar till
inkomstpensionen. Dock finns det personer som kommer hit som flyktingar relativt sent i livet, vilket innebär att de heller inte omfattas av någon garantipension. För dessa personer
återstår endast äldreförsörjningsstödet, som max kan ge 6200 kr för ogift och 3100 kr för gift. Totalt fick 13683 personer äldreförsörjningsstöd under 2009, av dessa är ungefär hälften
utrikesfödda. Summan ska också ställas i relation till hela pensionärskåren som i slutet av 2009 utgjorde runt 1,8 miljoner. Pensionssystemet är uppbyggt med ett bromssystem som bygger på att en stor del av arbetsgivaravgiften finansierar dagens pensionärer, när inte intäktssidan täcker utgiftssidan så träder bromsen in. Detta beror helt och hållet på arbetslösheten eftersom det är de förvärvsarbetande som betalar dagens pensionärer,
bromssystemet beror knappast på den lilla skara människor med äldreförsörjningsstöd.

Hans Andersson,
Fackligt politiskt ansvarig förbundsstyrelsen SSU

Publicerat i Invandringens kostnader och vinster | View Comments

SD:s ihåliga biståndspolitik

Postat den 4 april, 2011 av alexbengtsson

När det rapporteras om Sverigedemokraternas politik är det oftast deras rasistiska förslag mot invandrare i allmänhet och muslimer i synnerhet som återges. Det är egentligen inte så konstigt att det är på det viset eftersom SD:s enda grundläggande värdering är rasism.

För SD handlar alla andra politiska frågor enbart om röstmaximering och då kan SD skifta åsikt när som helst om vad som helst. Att rösta på SD är helt enkelt att köpa grisen i säcken. Du kan aldrig veta vad du får förutom att du får en rasistisk politik.

Det var därför inte helt oväntat att SD:s utrikespolitiska deklaration för två veckor sedan knappast heller innehöll några konsekventa politiska förslag. Den bärande delen i deklarationen var en ny biståndspolitik som byggde på två idéer .

För det första vill SD minska biståndet till att motsvara 0,7 procent av statens intäkter. En nivå som SD påstår att FN rekommenderar. 0,7-procentsnivån är emellertid inte någon maxnivå enligt FN. Det är en miniminivå och FN:s vilja är i verkligheten att medlemsstaterna ska bidra med mycket mer. Det väljer SD att helt bortse från.

För det andra vill SD förändra Sveriges bistånd till att i större utsträckning bara handla om katastrofbistånd. Detta motsäger hela andemeningen i SD:s tidigare uttalanden om bistånd där målet har varit att hjälpa människor i sina hemländer så att de slipper fly till Sverige.

Katastrofbistånd är ett kortsiktigt bistånd och det är i princip inga flyktingar som kommer till Sverige och får asyl eftersom de har varit med om en katastrof. Rätt till att få stanna i Sverige får flyktingar som är förföljda i sina hemländer och mot det hjälper inte katastrofbistånd.

Det bistånd som behövs är istället ett långsiktigt demokratibistånd som bygger stabila demokratiska institutioner, fred och ekonomisk tillväxt. Den typen av bistånd säger dock SD nej till. Iallafall för tillfället…

/Magnus Manhammar

Publicerat i Demokrati och politisk inkorrekt, Internationellt, Media | View Comments

Björn Söder och hans foliehattsarmé

Postat den 9 mars, 2011 av alexbengtsson

De senaste dagarna har jag bara velat skrika ut min ilska. En ilska som grundar sig i att vi fått in människor i riksdagen som inte anser sig behöva ta ansvar över de lögner som de sprider.  Jag pratar såklart om Björn Söder. Riksdagsman, partisekreterare och gruppledare för Sverigedemokraterna. Björn har i dagarna vart i blåsväder då han länkat till en artikel på twitter från sajten Fria tider som snabbt visade sig vara en stor lögn. I artikeln stod det bland annat att läsa att en 11-årig flicka blivit gruppvåldtagen av 20 stycken ensamkommande flyktingbarn.  Detta visade sig senare vara från officiella källor handlat om någon slags ofredande av cirka sjuka av pojkar.

Jag måste här ta en paus och förklara att jag inte på något vis vill förminska denna flicka och drabbade personers lidande. Detta är något jag i dagsläget blir tvungen att göra för att inte bli beskylld för att stödja våldtäktsmän.  Jag har en bestämd åsikt att om dessa personer är skyldiga och inte svenska medborgare så skall de tillbaka med första bästa plan till det land där de är medborgare . Jag har de största sympatier med flickan och hoppas att hon kan få upprättelse för det som skett.

Nu efter denna paus, vidare till det, jag blir så inåt helvete förbannad över utöver denna flickas lidande.  När vart det okej för våra folkvalda och med det yttersta ansvaret för Sverige att sprida lögner? Både Björn Söder och Kent Ekeroth spred denna lögn via Twitter. Inte blir det bättre när Björn ställer upp i Aktuellt och förklarar att det finns en konspiration inom media som mörkar brott som begåtts av invandrare och detta gjorde det okej för Björn att sprida lögner.

Alltså: en retorik som går ut på att har någon annan gjort något dumt så är det okej för mig att också göra så. Denna retorik kommer jag ihåg mig använda mig av när jag var ett barn. En retorik som sällan gick hem hos min mor.

Inte bara det. Han använder sig också av konspirationsteorier för att försvara sitt agerande. Han vill heller inte be om ursäkt för sitt agerande eller för den dels Kents trots sin roll som gruppledare i SD. Ett par dagar senare fick Björn sin chans att ta debatten igen i SVT:s Agenda. Denna gång emot Jan Helin, chefredaktör för Aftonbladet. Även denna gång vägrar han på något sett ta ansvar för sitt agerande. Utan debatten kommer att präglas av beskyllningar om medias mörkläggning av utländska förbrytare. Även då Jan förklarar sakligt om varför man inte tagit upp nyheten vid första tillfället lugnt och sakligt så fortsätter Björn brumma om konspirationer. Det ända man lyckas få ur Björn om hans länkning var att ”det var beklagligt. Men…”.

När debatten tystnat stod en sak klar. Det var att Björn följer dessa högerextrema bloggar slaviskt. Då han citerade saker ur Politiskt Inkorrekts rapportering av fallet. En sak som skrämmer mig med detta är att man börjar hävda att dessa sidor är seriösa och skall lyssnas till. Sidor som beskyller judar för att styra världen, moderatorn för PI pratar om rasbiologi i kommentatorsfälten och vill avskaffa religionsfriheten. PI har heller ingen ansvarig utgivare som kan stå till svars för det som skrivs och har tidigare både blivit anmäld för hets mot folkgrupp och förtal. Men eftersom de gömmer sig bakom anonymiteten och pseudonymer har utredningen lagts ner.

Detta är sidor som sprider lögner utan att behöva ta ansvar. När jag själv läser på sidor som är vinklade mycket åt det håll där min partitillhörighet så inser jag ju att vissa saker måste tas med en nypa salt. Detta är något som tydligen inte Björn Söder anser sig behöva göra. Fastän hans kommentarer får mycket större konsekvenser än vad mina kan. Björn drog sig inte heller ett par dagar senare länka igen till en artikel från Fria tider där det stod att läsa i rubriken något i stil med ”överfallet på Husbybadet kan visst vara våldtäkt”.

”GAHHHHH”, låter det i mitt huvud när jag läser detta. Ja , okej vi förutsätter att detta stämmer. Det finns fortfarande så många felaktigheter i hans första länkning att det inte på några sätt gör saken bättre. Att han står och gastar i TV om någon jättekonspiration utan några som helst belägg kan ju inte vara godtagbart.

Detta måste någon ta ansvar för då jag misstänker att om någon ur de andra partierna en dag på fullaste allvar skulle börja påstå att SD är styrt av Norska valfångstnazister skulle få stå till svars för det och springa gatlopp genom riksdagen.
Björn Söder framstår som att han bygger sin tro på samma ryktesspridning och lögner som den undervegetation av konspirationsteoretiker som med näbbar och klor jobbar för att svartmåla invandrare.

Jag ska ge två exempel på hur det fungerar.
1.  Under en artikel på tidningen Dalademokratens hemsida (DD) som handlade om uppgörelsen mellan regeringen och miljöpartiet om papperslösa flyktingar pågick en diskussion med många gillande. Den gick ut på att man skulle skicka en kvinnlig skribent till Afrika för att våldtas. Sen hade man vadslagning om hur lång tid det skulle ta. Denna diskussion vart ju självfallet stängd då den korsat i princip varenda gräns som finns. Men inte många minuter senare skrev en av deltagarna under en annan artikel att DD censurerade och passade på att länka till tidigare nämnda artikel och PI som den enda sida utan censur. (PI har censurerat mig flertalet gånger då jag inte haft korrekta åsikter för den sidan och då diskuterade jag bara med vanlig ton).
2. Detta exempel kommer från nätrasisternas egna högborg, Politiskt Inkorrekt. Man la ut en bildserie med dagsaktuella artiklar ifrån Expressen där skärm dumpar tagits. Från topp till botten var det bilder på dessa förövare. 1. Gryningspyromanen 2. Våldtäktsmannen i Örebro 3. Kannibalen som mördade och åt sin flickvän 4. Den kopplerihärva som utspelat sig i Malmö med en förståndshandikappad ung tjej. Denna bild var pixlad och detta påstods som ett bevis för medias konspiration. Då de första tre var svenskar och hade bild medans de sista var invandrare och pixlade.
Men tittar vi lite närmre och använder oss av lite sunt förnuft som uppenbarligen brum Björn saknar så ser vi detta.
Gryningspyromanen har själv gnällt ut i media och är förmodligen en av Sveriges värsta pyromaner. Våldtäktsmannen i Örebro är förmodligen Sveriges värsta genom tiderna. Och en kannibal är nog inte allt för vanligt. Dessa har ett stort allmänintresse. Detta är även ett av de angivna skäl som tidningarna angett för att just tidningar skall ta bort pixlingen. Men varför var då de dessa invandrare pixlade då? Kan Björn och hans foliehatt armé ha rätt? Nej, går man in och läser under artikeln om de sista förövarna står det att läsa att sju av de som stått anklagade blivit frikända och två fått straffet sänkt och nervärderats. Alltså man skall inte hänga ut folk som i lagens mening inte är skyldiga. Och de andra två ansågs väl inte ha det speciella allmänintresset som man använder sig av när man gör en värdering av huruvida man hänger ut folk med bild.

Jag hoppas detta kan ge en motbild till Björn Söders lögner. Dock förstår jag att mitt inlägg kommer bortses och förklaras med att jag är vänsterextrem eller styrd av kommunister.

Tyvärr är skadan redan skedd. Rasister har angripit det boende där dessa ensamkommande barn bor. Jan Helins bostad har blivit berikad av vit makt-grupperingen Nordisk ungdom. Lögnerna finns kvar på nätet och snart har en till lögn upprepats nog många gånger för att bli en sanning.

/Henrik Johansson, aktiv inom IF Metall i Dalarna

Publicerat i Brottslighet och invandring, Media, Riksdagen | View Comments

Humana och homogena

Postat den 21 februari, 2011 av alexbengtsson

Jag trodde inte innan valet att det skulle finnas antirasistiska utbildningsprojekt. Jag trodde inte att tidskriften Expo skulle ha något utrymme om Sverigedemokraterna kom in i riksdagen. All annan media skulle väl rapportera om vad SD tyckte och visa vad de verkligen står för. Det skulle omöjligen behövas några granskande artiklar eller studiecirklar för att studera Jimmie Åkessons argument.

Så var mina tankar innan valet. Men det visade sig vara helt fel tänkt: Media har varit mycket intresserade av SD. Men granskningen av partiets åsikter har varit liten. Det har skrivits om deras lokala politikers brottsliga handlingar, och om när deras företrädare i nämnderna har kommit för sent till ett möte. Samtidigt så har retoriken om ”invandringens problem” etablerat sig. Klimatet har hårdnat i Sverige, och tanken på ”vi och dem” har spridit sig långt utanför riksdagen.

Sverigedemokraterna vill minska på all slags invandring. Både arbetskraftsinvandring, anhöriginvandring och flyktingmottagande. Men när det gäller flyktingar vill de visa upp en human sida. ” I vårt Sverige hjälper vi människor i nöd.”, står det i SD:s valmanifest 2010. De vill ”kraftigt öka stödet till UNHCR, FN:s flyktingorgan”.

Flyktingar ska inte få komma hit, utan ska hjälpas i sina hemländer. Här har faktiskt Jimmie Åkesson rätt, när han har nämnt att största delen av alla flyktingar är flyktingar i sina egna länder. Av världens flyktingar är det 63% som är kvar i sina hemländer (enl UNHCR). Av de som flyr från sina länder så var det ca 20000  (inkl anhöriga till flyktingar) förra året som kom till Sverige (enl SCB och Migrationsverket). Alltså 0,12% av alla som är på flykt i världen.

SD pratar alltså om ”den enorma flyktingströmmen”, samtidigt som de erkänner att de flesta flyktingar aldrig lämnar sina hemländer.

I programmet ”UR Samtiden” (Kunskapskanalen16/2 2011) satte Jimmie Åkesson i en debatt välfärden i motsats till mångkulturen. ”Det går inte att få båda”, ansåg han. Inget ekonomiskt perspektiv, men mer att mångkulturen har splittrat Sverige. ”Landets tidigare inre gemenskap har försvunnit”. Det stämmer ju så pass långt att den svenska välfärden bygger på att alla är överens om att bidra till samhället, och då kunna få allmäna tjänster tillbaka. Han erkände när frågan kom upp, att det är en ökad individualism som har gjort att folk hellre sätter sina egna intressen framför en allmän välfärd. Däremot blev det aldrig riktigt klart hur invandrare skulle ha gjort svenskar mer egoistiska…

Åkesson skulle också reda ut vad han inte gillade med mångkulturen. Han hade inga problem med andra länders matkultur som kommer till Sverige. Han gav exempel på hur andra länder berikat den svenska kulturen. Allt från vikingarnas resande till Karl XII som hämtade kålkolmar i Turkiet. Han är inte ens negativ till att det byggs moskéer i Sverige. ”Så länge de byggs så att de passar in i arkitekturen”.

Problemet för Jimmie Åkesson är att han tar en rad helt olika samhällsproblem, och bakar ihop allt och kallar det för ”mångkulturens problem”. ”Muslimer vill ha egna religiösa friskolor. De hamnar utanför det svenska samhället.” Segregerade skolor är verkligen ett problem. Elever träffar enbart andra elever med liknande bakgrund och missar en social utveckling. Det är inget typiskt för just en muslims friskola. ”När många människor flyttar till samma bostadsområde skapar det trångboddhet och problem” Ja, det är också ett verkligt problem. Men beror mer på att det saknas bostäder för de som inte sparat en massa pengar.

Mot slutet av debatten sade Åkesson att han tyckte att det hade varit ett bra samtal. Eftersom ”de här frågorna inte har velats diskuterats förrut”. Det är nog inte så konstigt heller. Ingen vill sätta sig i en debattpanel och diskutera mångkulturens problem . Inte när det är Sverigedemokraterna själva som avgör just vad som ingår i mångkulturen. Ingen vill väl försvara mångkulturen när det bara är gruppvåldtäkter, konflikter och segregerade skolor som då ska rymmas i begreppet.

Partiet tar avstånd från rasism. Men den enda frågan de egentligen driver handlar om ”problemet med invandrare”. Det enda program som finns att läsa på partiets hemsida handlar om invandringspolitiken. Alla andra åsikter (utom möjligen att stärka försvaret) finns det redan andra partier som driver. Vår tids största politiska fråga, klimatet, har de ingen lösning på i sin ideologi. Stoppad invandring kan omöjligen lösa miljöproblemen. Inte heller finanskrisen kan lösas genom stoppad invandring. Arbetslösheten vill de lösa genom minskad arbetskraftsinvandring. Alltså genom att minska tillskott av kompetent personal. Bostadsfrågan saknades helt i SD:s valmanifest. Det är lite märkligt, eftersom bostad borde vara centralt i både frågan om integration (eller assimilering).

Många SD-väljare tycker säkert att det stora problemet med invandringen är att det blir för mycket folk i trånga bostadsområden i storstäderna. Valmanifestet saknar också helt punkter om infrastruktur. Vintern 2010:s stora problem, inställda tåg/snöröjning osv kan knappast heller skyllas på mångkulturen. Inte heller finns det några idéer om hur invandare ska lära sig språket. En annan viktig del av invandringspolitiken. Ändå är det SD som tycker att den nuvarande politiken har  ”diffusa idéer om hur integrationen ska gå till”.

Går det då att ta ett parti på allvar som bara ser en enda lösning på alla samhällsproblem? Ja. För att det finns helt tydligt en stor mängd människor i Sverige som känner igen sig i den problembeskrivningen som SD pratar om. Det är ett stort problem i sig. Det är också ett problem i sig när andra partier plockar upp SD:s förlsag, för att de tror att de ska locka över partiets väljare till sitt eget. Det sättet löser inte alls de samhällsproblem som väljarna är missnöjda med. Den retoriken minskar inte arbetslösheten eller bostadsbristen och gör inte skolorna bättre.

Det räcker inte heller med att avfärda Sverigedemokraterna som rasister. Det kommer inte att räcka för att avskräcka folk från att rösta på dem. Istället behövs det en motbild.

Det är inte mångkulturen det är fel på i Sverige. Det är brist på visioner för att skapa ett bättre samhälle.

/Johan Engman.

Publicerat i Anhörig- och flyktinginvandring, Arbetskraftsinvandring, Demokrati och politisk inkorrekt, Media | View Comments