Att få främlingsfientlighet att verka rumsrent i ett land som Sverige är inte lätt. Sverigedemokraterna dras hela tiden med detta problem; de gör allt i sin makt för att inte framstå som rasister samtidigt som de försöker sälja in en rasistiska agenda.
På torsdagsmorgon 5 augusti ringde två sverigedemokrater in till Ring P1 för att tala för sin sak och då blev frontalkrock mellan dessa två målsättningar (lyssna här, börjar 24:15, se även sändningsarkiv). Det är ett ganska talande exempel på Sverigedemokraternas argumentation, vare sig den kommer från partitoppen eller fotsoldaterna. Varje gång försäkrar de dyrt och heligt att de inte förtjänar att kallas rasister. Nästan varje gång så skapar de så kallade halmdockor: de tillskriver grundlöst sina motståndare alla möjliga konstiga åsikter. Och nästan varje gång försäger de sig och avslöjar den bruna sanningen som döljs under deras polerade fasad.
Den första som ringer in till Ring P1 heter Tommy Andersson, han bor i Huddinge och presenterar sig som sverigedemokrat. Han säger sig sedan vilja förklara vad de står för och tycks tillhöra det mer återhållsamma kugghjulet inom det främlingsfientliga maskineriet då han uttrycker sig lugnt, till synes villig att föra fram ett sakligt budskap; floskerna, anklagelserna och de bisarra domedagsprofetiorna haglar inte lika tätt som vanligt men om man spetsar öronen så hör man ändå de sedvanliga retoriska knepen. Han börjar med att bedyra att Sverigedemokraterna faktiskt inte är främlingsfientliga utan bara vill ha en restriktivare invandringspolitik. Han får frågan ”vad är problemet?” och svarar:
Problemet är att ungefär 20 miljoner människor i världen vill komma till Sverige som förstaval och skulle vi ha en helt fri invandring och ta hit alla de där människorna så skulle välfärden kollapsa.
Detta är en halmdocka. Andersson lägger fram det som om deras motståndare, alltså riksdagspartierna, skulle vilja öppna dörrarna för att 20 miljoner bidragstagare ska flöda in och översvämma landet. Detta är naturligtvis nonsens, det finns inget parti som förespråkar fri invandring, särskilt inte av den skalan. Detta hindrar dock inte en sverigedemokrat från att låtsas att det är så. Dessutom kan man ju undra var han fått denna siffra ifrån, med tanke på SDs traditinella sätt att räkna (d.v.s. hitta på).
De vanliga självmotsägelserna är naturligtvis också där:
Det handlar inte om vart människorna kommer ifrån utan det handlar om att det fanns ett behov utav arbetskraft. Sverigedemokraterna gör ju inte skillnad på folk på grund av etnicitet och så vidare.
Bara någon minut senare blir det dock ett annat ljud i skällan, smaka på den här meningen:
Det handlar inte om utseende [...] det handlar om vilka värderingar och vilken kultur och så vidare. Vi har ju kulturell likhet med finnar som vi kanske inte har med iranier så att säga, och det blir ju större problem och utav den anledningen får man ju vara mer restriktiv och lite mer skeptisk till den invandringen.
De gör alltså inte skillnad på folk på grund av etnicitet, men samtidigt så får man vara mer restriktiv och skeptisk till invandring av folk med viss etnicitet. Kommentarer blir överflödiga.
Låt oss därför raskt gå vidare till nästa man. Samatius Ledonius beskriver sig själv som en ”ganska aktiv” sverigedemokrat och är i princip raka motsatsen till sin vapendragare som ringde in först. Han är förbannad, avbryter konstant och det första han gör är att argt proklamera att programmets värd, Täppas Fogelberg ”försöker göra gällande att Sverigedemokraterna är ett rasistiskt parti”.
Sanningen är att Täppas inte kallat dem för rasister en enda gång. Han har kallat dem främlingsfientliga. Detta spelar dock ingen roll för herr Ledonius, liksom sin vapendragare från Huddinge så konstruerar han skamlöst sin egen fiendebild som han går till attack mot. Att göra det är trots allt mycket enklare än att presentera relevanta argument. Han fortsätter:
Det enda ni upprepar är att Sverigedemokraterna är rasister. Ni förvränger och ni ljuger, det är inte Sverigedemokraterna som ljuger. Du är som en jesuitpräst, du är en dogmatiker. Du upprepar gång på gång: sverigedemokraterna är rasister.
Vilka dessa ”ni” är ges ingen djupare förklaring åt, istället låter han som en repig skiva när han skanderar hur Täppas kallat dem rasister (vilket han fortfarande inte har gjort). Liksom i Anderssons fall bubblar även Ledonius människosyn upp till ytan ganska snart. Han kräver att få veta varför inte Täppas lämnar sitt hem i Norrland och flyttar till Rosengård så att han kan uppleva mångkukturen där. Täppas, som förståeligt nog är less på att konstant bli avbruten av den uppretade sverigedemokraten svarar bara ”jag älskar mygg”. Ledonius svarer:
Det finns massor av myggor där också, importerade.
Jag är säker på att båda dessa sverigedemokrater skulle ha en mängd förstoppade förklaringar till sina människofientliga yttranden, precis som SD-folk har varje gång de blir avslöjade; citaten är ryckta ur sitt sammanhang, de är feltolkade eller så är det synd om dem eftersom sverigedemokrater orättvist granskas mer än andra (och därför ska det inte spela någon roll vad de sagt, skrivit, sjungit o.s.v.).
Men det spelar ingen roll. Ord är som pilar, väl avfyrade går de inte att ta tillbaka. Och väl inspelade går de inte att förneka. Så när du pratar med en SD-anhängare, tänk efter noga på vad de verkligen säger och dras inte med de konstruerar fiendebilder som du måste försvara. Och tveka inte att säga ifrån när den fina masken hamnar på sned och rasismens fula tryne kikar fram.
/Simon Memari.
