Boken Rasism i slips – Sverigedemokrater och nazister idag kom ut förra året. Den handlar om nynazismens framväxt i Sverige de senaste 40 åren. Den tar även upp kopplingarna mellan de nazistiska rörelserna och Sverigedemokraterna. Boken är skriven av Johannes Jakobsson som är journalist på Strix television och tidskriften Expo.
Efter andra världskriget blev nazismen en isolerad företeelse 
i Sverige och väldigt få unga människor var intresserade av nazism. Den enda organisation som fanns efter kriget var Nordiska rikspartiet. Under 1970-talet hände dock något. Tonåringar som ville bråka med vänsterextrema sökte sig till nazismen och flera nya organisationer bildades.
1988 bildades Sverigedemokraterna av personer från Nordiska rikspartiet och nya organisationer som Sverigepartiet och Bevara Sverige Svenskt (BSS). Sverigedemokraternas första partiledare Anders Klarström hade tidigare varit aktiv i Nordiska rikspartiet och var dömd för misshandel.
Det är anmärkningsvärt att Sverigedemokraterna har så tydliga kopplingar till Tredje riket. Nordiska rikspartiet leddes av Vera Oredsson. Hennes pappa var med i SA och hon var skolad i Hitlerjugend. Även Sverigedemokraternas första revisor hade direkta kopplingar. Revisorn Gustaf Ekström var nämligen frivillig i SS under andra världskriget.
Dagens sverigedemokrater vill inte kännas vid detta arv. Det är inte bra för varumärket Sverigedemokraterna. Apropå namnet så har det en ganska rolig tillkomsthistoria. Namnet Sverigedemokraterna kom till för att reta etablerad media. Så här sade en tidig medlem i Sverigedemokraterna i en intervju i Expo:
Vi visste att vi inte skulle bli accepterade i media som demokrater. Men vi ville att de i alla fall skulle bli tvingade att säga demokrati samtidigt som de pratade om oss. Så namnet Sverigedemokraterna blev perfekt.
Boken följer även omvandlingen av Sverigedemokraterna. Efter det misslyckade riksdagsvalet 1994 så ersattes Anders Klarström av Mikael Jansson som partiledare. Under Mikael Janssons ledning började Sverigedemokraternas resa till ett lite mer rumsrent parti.
Valet av kläder är ett återkommande tema i boken. Mikael Jansson förbjöd bomberjackor och nazistuniformer. Istället skulle sverigedemokrater klä sig propert. Det ironiska är att även dagens nazistiska rörelser tagit efter detta mode. Svenska motståndsrörelsen (SMR), den kanske mest våldsamma av dagens nazistiska organisationer, klär sig i skjorta och slips vid offentliga framträdanden som Folkets Marsch på nationaldagen.
Mikael Jansson och den nya ledningen var inte bara intresserad av kläder. Om man var dömd för brott eller uttryckte nazistiska åsikter blev man utesluten ur partiet. 2001 bildades ett utbrytarparti av sverigedemokrater från Haninge i Stockholm. Det nya partiet fick namnet Nationaldemokraterna och tog emot de radikala nazister som var missnöjda med SD:s ”invandrarvänliga” politik.
Jimmie Åkesson tog över Sverigedemokraterna 2005. Tillsammans med sina närmaste vänner bildar han de fyras gäng som idag styr Sverigedemokraterna. Under Åkessons ledning har partiet fortsatt att tvätta bort naziststämpeln, bland annat genom bytet av partisymbol 2006 till en blåsippa istället för en gulblå fackla.
Kanske är det orättvist att lyfta fram Sverigedemokraternas nazistiska förflutna. Många SD-anhängare tycker att det är ett passerat stadium i partiets historia. De brukar fråga sig varför man i sådana fall inte kritiserar Vänsterpartiet som diktaturkramande och antidemokratiskt.
Visst ligger det något i det, men det förändrar inte det faktum att väljarna måste få veta vilka rötter Sverigedemokraterna har. Speciellt med tanke på hur mycket Sverigedemokraterna förordar just tradition och vill bevara det som varit. Vad är det som säger att inte partiet stöds av mer radikala organisationer i hemlighet?
Boken Rasism i slips handlar framförallt om de mer extrema nazistiska rörelserna. Utöver Svenska motståndsrörelsen så beskrivs även Svenskarnas parti (före detta Folkfronten och Nationalsocialistisk front) och Info-14. Mycket tid läggs också på att beskriva dessa rörelsers brottsliga aktiviteter. Sedan 1980-talet har till exempel drygt 20 personer mördats i Sverige av nazister på grund av sina åsikter.
Vem ska då läsa boken? Den som vill få en överblick över hur extremhögern ser ut idag. Om man är intresserad av just Sverigedemokraterna så finns det andra böcker som fokuserar på partiet idag. Det mest negativa med boken är att den är skriven som lättläst svenska. Det är säkert bra för dem som behöver detta, men för en normal läsare kan man irritera sig på de korta meningarna och tilltalet.
/Pontus Löf.
