Sverigedemokraterna är ett enfrågeparti. Att lyssna på en sverigedemokrat är som att lyssna på en repig skiva – mångkulturella samhällen är otrygga, därför bör invandringen kraftigt begränsas. Om och om igen rapas detta mantra upp av Sverigedemokraternas företrädare.
Sverigedemokraternas samhällsanalys är enkel. Sverige var ett bra land till dess att invandrarna kom hit, därför bör vi stänga gränserna samt försvenska invandrarna som finns i landet eller uppmuntra dem att återvända till sina ”hemländer”. Hos Sverigedemokraterna finns väldigt litet utrymme för globala finanskriser, klimathot och klassklyftor. Alla samhällsproblem kan nämligen förklaras med den så kallade massinvandringen.
När svenska väljare ska säga vilka samhällsproblem som är viktigast i valet 2010 så kommer dock Sverigedemoraternas hjärtefråga långt ner bland de prioriterade frågorna. Det är istället jobben, skolan och sjukvården som är viktigast för svenska folket. Där har Sverigedemokraterna inte så mycket att komma med. Kärnan i deras politik är nämligen kritiken av det mångkulturella samhället och invandringspolitiken.
I denna tredje del av granskningen av SD:s politik kommer fokus att ligga på vad Sverigedemokraterna vill göra med invandrare som bor i Sverige. I senare delar kommer Sverigedemokraternas syn på asyl-, arbetskrafts- och anhöriginvandring att granskas. Mer om Sverigedemokraternas inställning till jobb, skola och sjukvård kommer också i senare delar av denna granskning, men en förhandsinformation är att invandringskritiken går igen även i dessa frågor.
Det ska bara vara tillåtet att vara helyllesvensk
I Sverigedemokraternas värld så ska det inte vara tillåtet att ha någon annan identitet än svensk. De förespråkar assimilation i sitt invandringspolitiska handlingsprogram. Assimilation betyder lite förenklat att invandrare ska anpassa sig efter majoritetskulturen i det land de flyttar till. Det kan till exempel handla om att muslimer blir kristna, att italienare ska äta svensk husmanskost och att kongoleser ska byta namn till något svensktklingande. Syftet är att förändra invandrarens identitet och ersätta den med det staten definierar som svenskt.
Problemet med detta är att många som flyr sina hemländer gör det just därför att deras identitet är förbjuden i det aktuella landet. Det kan till exempel handla om avvikande politiska åsikter, religiösa övertygelser eller etnisk tillhörighet.
Låt oss ta ett exempel. Ponera att Sveriges riksdag skulle förbjuda skånska, spettekaka och allt annat som uppfattas som typiskt skånskt. Alla skåningar måste enligt lag prata rikssvenska, äta jordgubbstårta och dricka Norrlands Guld från Systembolaget istället för Tuborg från Danmark. Alla som bryter mot dessa regler avrättas utan rättegång.
Om man som skåning vill fortsätta att vara skåning så måste man fly landet, till exempel till Frankrike. Säg att Front National har vunnit valet och att Frankrike förordar assimilation. De skåningar som flyr från det svenska förtrycket får inte tala skånska i sitt nya hemland Frankrike utan måste alltid prata franska. De invandrade skåningarna får inte dricka öl utan måste dricka vin. De får inte heller vara sekulariserade protestanter utan måste konvertera till katolicism.
Detta är helt orimligt. På samma sätt kan vi inte tvinga till exempel assyrier, kurder eller romer att avsäga sig sin kulturella identitet och enbart anamma en svensk kultur. Det skulle vara som att strö salt i såren. Dessa grupper har redan fått genomlida tillräckligt mycket elände.
Att tvinga människor som blivit förföljda och trakasserade på grund av sin identitet att avsäga sin identitet är som ett slag i ansiktet. Det är fullt möjligt att känna att man tillhör flera nationaliteter samtidigt. I exemplet ovan skulle en person både kunna vara skåning och fransos. Prata franska på jobbet och skråla hyllningssånger till Malmö FF på helgen.
En konkret exempel är komikern Özz Nûjen som känner sig både som svensk och kurd:
Staten ska förbjuda andra kulturer
Sverigedemokraterna vill genomföra flera åtgärder som syftar till att beröva människor sin kulturella identitet. De vill till exempel förbjuda byggandet av moskéer, bara tillåta ledighet i skolan för kristna högtider samt förbjuda slöja, turban och andra religiösa klädesplagg för personer som arbetar i offentlig tjänst. Med andra ord så vill man inskränka religionsfriheten kraftigt. Staten ska dessutom inte längre vara sekulär utan ta ställning för kristendomen, trots att en majoritet av befolkningen inte längre är kristna i religiös mening.
Sverigedemokraterna vill avskaffa den skattefinansierade hemspråksundervisning, vilket är direkt kontraproduktivt. Forskning visar nämligen att ”…elever som kontinuerligt får träning i både majoritetsspråket och i sitt modersmål får bättre resultat både generellt i skolan och i majoritetsspråket än de elever som inte får modersmålsundervisning” (källa).
Sverigedemokraterna vill också ge stora ekonomiska bidrag till dem som bestämmer sig för att återvandra till sina ”hemländer”. Syftet med denna återvandring och assimilationen verkar vara att bevara Sverige svenskt. Landet ska tydligen vara kulturellt homogent, alla avvikande element bör enligt Sverigedemokraterna avlägsnas. Tankarna känns igen från nationalsocialismen, även om Sverigedemokraternas lösningar är lite mer beskedliga än Tredje rikets slutliga lösning.
/Pontus Löf.
