Alla bra historier kräver hjältar och bovar. I Sverigedemokraternas värld är de själva hjältar och invandrare i allmänhet, och muslimer i synnerhet, bovar. Enligt Sverigedemokraterna finns det inom varje muslim en liten terrorist som vill ”islamisera” västvärlden.
Hösten 2009 skrev Jimmie Åkesson en debattartikel till Aftonbladet där han pekade på farorna med islam. Denna artikel är typisk för Sverigedemokraternas syn på islam, nämligen som en främmande och farlig religion som hotar Sverige och Europa. Så här skriver Åkesson i artikeln:
Såhär långt tvingas man dock konstatera att islam har påverkat det svenska samhället i betydligt högre utsträckning än det svenska samhället har påverkat islam. Massinvandringen från muslimska länder tillsammans med de relativt höga födelsetalen inom den muslimska befolkningsgruppen talar för att denna utveckling kommer att fortsätta om inte en politisk kursändring sker.
/…/
Som sverigedemokrat ser jag detta som vårt största utländska hot sedan andra världskriget och jag lovar att göra allt som står i min makt för att vända trenden när vi går till val nästa år.
Sverigedemokraternas syn på islam härstammar från en konspirationsteori som kallas för Eurabia. Denna konspirationsteori uppkom efter 11 september-attackerna och har stora likheter med antisemitiska teorier under 1900-talet. Enda skillnaden är att det inte längre är judarna som är problemet utan istället pekas muslimerna ut som fienden.
Sverigedemokraterna drar alla muslimer över en kam
Det finns många problem med Sverigedemokraternas syn på islam. Till att börja med så är både begreppen islam och muslimer problematiska. Islam är en världsreligion som uppkom på 600-talet i Mellanöstern, men som sedan dess har spritt sig och utvecklats över hela världen. Olika människor har tolkat religionen islam på olika sätt. Det finns alltså inte en sann islam som alla muslimer tror på, precis lika lite som det finns en enda inriktning inom kristendomen eller en enda tolkning av Bibeln som alla kristna ställer sig bakom.
Muslimer är en beteckning för människor som kommer från muslimska länder, till exempel länder i Mellanöstern och Nordafrika. De muslimer som har invandrat till Sverige kommer från många olika länder och kulturer. Vissa är religiösa, andra är det inte. Vissa tar sin religion på största allvar, andra deltar inte i fredagsbönen. Vissa religiösa muslimer är inte alls invandrare utan har konverterat.
Hur många religiösa muslimer finns det då egentligen i Sverige? Det finns inte riktigt någon bra siffra på det, men man kan titta på medlemskap i muslimska församlingar. Enligt Nämnden för statligt stöd till trossamfund fanns det 110 000 medlemmar i islamiska församlingar år 2008. Detta kan jämföras med Pingströrelsen som hade 120 000 medlemmar samma år. Och man ska komma ihåg att ett medlemskap inte måste betyda att man är religiös – tänk bara på alla som är med i Svenska kyrkan utan att vara bekännande kristna.
Sverigedemokraterna blandar medvetet ihop muslimer och islamister. Islamism är en fundamentalistisk tolkning av islam som har politiska anspråk. I likhet med Lars Vilks så söker Sverigedemokraterna konflikt med islamister i syfte att dra alla muslimer i smutsen och gynna egna syften. Denna fördomsfulla hållning till islam har Sverigedemokraterna gemensamt med en rad högerpopulistiska partier i Europa.
Visst finns det islamister även i Sverige, till exempel Mahmoud Aldebe. Men de flesta muslimer i Sverige är lika sekulära som alla andra svenskar. Det går inte att klumpa ihop alla muslimer och tro att de tycker samma sak. Det är ungefär som om Ulf Ekman skulle få företräda alla svenskar. Då skulle man få uppfattningen att svenskar är bokstavstroende intoleranta kristna stollar med sjukligt stort pengabegär.
Jimmie Åkessons lögner om islam
Problemet med Åkessons debattartikel i Aftonbladet är att han medvetet far med osanning och vinklar fakta på ett sätt för att passa Sverigedemokraternas världsbild – allt i syfte att skapa en konflikt för att gynna egna politiska intressen. I Svenska Dagbladets granskning av faktafelen i artikeln skriver man bland annat:
Jimmie Åkesson: ”Islam har ingen motsvarighet till Nya testamentet och inget allmänmänskligt kärleksbudskap”.
SvD: Samtliga världsreligioner som bygger på Gamla testamentet torgför den så kallade gyllene regeln. ”Ingen av er är troende på riktigt förrän han önskar sin broder detsamma som han önskar sig själv”, citeras islams profet Muhammed. Inom islam är Jesus en av de viktigaste profeterna. Göran Larsson, islamolog vid Göteborgs universitet, menar att SD framställer islam och muslimer som en enhetlig massa. ”Men det finns inte en tolkning av Nya testamentet, det finns inte en läsning av Koranen”, säger han.
Jimmie Åkesson: ”I en brittisk undersökning från 2007 uppgav 37 procent av de unga, brittiska muslimerna att de skulle föredra sharialagar framför brittisk lag och lika många ansåg att den som konverterar från islam skall avrättas. ”
SvD: Tankesmedjan Policy Exchanges mätning visade att 37 procent mellan 16 och 24 år skulle föredra att leva under sharialag (sharia i sig kan för muslimer vara allt från religiös etik till de hårdföra lagar som somliga muslimska diktaturer har). Men ju äldre de tillfrågade var, desto färre svarade ja. Och inte i någon åldersgrupp fanns en majoritet som föredrog sharia före brittisk lag.
Rapportens huvudförfattare Munira Mirza skrev hur mätningen i själva verket visade en komplex verklighet bortom stereotyper: ”De flesta muslimer är väl integrerade, vill leva under brittisk lag och föredrar att skicka sina barn till blandade skolor. De vill inte leva i dystra getton avskurna från samhället. Religionen är inget hinder för integration och är mycket ofta i linje med att vara – och känna sig – brittisk.”
Jimmie Åkesson: ”att Sverige skulle ha flest våldtäkter i Europa och att muslimska män skulle vara mycket kraftigt överrepresenterade bland förövarna”.
SvD: Åkesson saknar grund för båda.
”För det första har vi i Sverige en påtagligt vid juridisk definition av vad som är våldtäkt. Det gör att fler gärningar i Sverige bedöms och registreras som våldtäkt än i flertalet andra länder, skriver Brottsförebyggande rådets generaldirektör Jan Andersson. ”För det andra lägger vi i Sverige på ett mycket tidigt stadium i processen ner ovanligt mycket arbete på att registrera alla fall som kan misstänkas vara våldtäkt”.
Staten kartlägger inte religiös bakgrund på brottslingar i statistik och det är sällan som det noteras i en brottsutredning om någon är kristen, jude eller muslim. Våldtäkt är ingenting som islam förespråkar, tvärtom så är brottet enligt religionen allvarlig synd.
Även Aftonbladet publicerade en genomgång av faktafelen i artikeln. Jimme Åkessons kommentar till faktafelen var: ”Det finns nästan ingen information att tillgå, men i rimlighetens namn kan man anta att det stämmer.” Vilken vetenskaplig hållning!
Sverigedemokraterna vill inskränka religionsfriheten
Sedan 1952 råder religionsfrihet i Sverige, vilket betyder frihet från religion och frihet till religion. Sverigedemokraterna kan inte acceptera detta utan vill inskränka religionsfriheten. Religiösa muslimer ska inte få utöva sin religion. Sverigedemokraterna vill till exempel förbjuda byggandet av moskéer och hindra kvinnor från att klä sig i traditionella muslimska kläder. Om dessa förslag skulle genomföras skulle Sverige bryta mot 18:e artikeln i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna:
Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion och trosuppfattning och att, ensam eller i gemenskap med andra, offentligen eller enskilt, utöva sin religion eller trosuppfattning genom undervisning, andaktsutövning, gudstjänst och religiösa sedvänjor.
Genom att spela på våra rädslor för islamism och ortodox islam, vill Sverigedemokraterna alltså göra inskränkningar i de demokratiska rättigheterna i Sverige. En bättre väg än konfrontation och kollektiv bestraffning vore att arbeta för att muslimer accepteras i samhället. Genom öppen debatt kan man sedan ifrågasätta förlegade religiösa synsätt, precis som Ingemar Hedenius en gång gjorde med kristendomen eller som Irshad Manji gör med islam idag.
Islam knappast någon maktfaktor i svensk politik
Faktum är att det inte pågår någon ”islamisering” av Sverige som Sverigedemokraterna påstår. Det finns till exempel inte något islamistiskt parti i våra politiska församlingar. Religiösa muslimer är långt ifrån några maktpositioner i det svenska samhället. Tvärtom så motarbetas religiösa muslimer. Moskébyggen väcker starka känslor och muslimer utsätts för hatbrott.
Det finns också en stor okunskap om religionen islam. Forskning visar att bilden av muslimer i skolböcker, tidningar och etermedierapportering är mycket skev. Muslimer har övertagit rollen som avvikande och opålitliga som en gång katoliker och judar hade i Sverige. Den negativa synen på islam finns även i vissa riksdagspartier och stora dagstidningar.
Det finns liten förståelse för islamiska sedvänjor i Sverige. Det är knappast så att religiösa muslimer fått gehör för sina sedvänjor som Sverigedemokraterna påstår. Flera sådana sedvänjor är förbjudna, erbjuds inte av det offentliga eller är lågt prioriterade. Det gäller till exempel halalslakt, omskärelse av pojkar, ledighet för muslimska helgdagar och begravningar enligt muslimsk sed.
Det är väldigt få svenskar som gillar religiös fundamentalism, oavsett om den är kristen eller muslimsk. Sverige är ett sekulariserat land och religion är en privatsak. Att islam skulle få någon form av politisk betydelse i Sverige är lika sannolikt som att Pingströrelsen skulle få det.
Få svenskar ställer nog upp på Pingströrelsens syn på till exempel abort, homosexualitet och äktenskap. Likväl tycker vi att det är okej att pingstvänner får utöva sin religion och bygga kyrkor. Detsamma borde gälla religiösa muslimer. Något annat vore odemokratiskt.
/Pontus Löf.
