En Malmöbo ringde 099-510 10 och berättade för en ganska oförstående Sverker Olofsson om en annan bild av Rosengård. Den som är svår att tro på eftersom ingen talar om den. Varför?
De som talar om Rosengård i media bor alltid någon annanstans …
Lina Andersson som ringde P1 bor åtminstone i närheten. Hon berättar att Rosengård är en stor och levande stadsdel med ett centrum med bra affärer och stora grönområden. Hon belyser att bilden som ges av området och de som bor där blir en självuppfylld profetia. Det fåtal som kastar sten eller sätter eld på saker känner sig inte som en del av samhället delvis för att samhället inte förväntar något mer av dem.
Den centrala poängen Lina har är att man inte ska blunda för att det finns sociala problem, men man ska inte lägga problemen bara i ett område och se det som att de inte tillhör resten av samhället. Samhället frågar ”Varför kastar de sten i Rosengård?” medan frågan borde vara ”Varför kastas det sten?” Vad är själva grogrunden till beteendet?
I dagsläget är Rosengård paradoxalt nog ett stort problem för en hel hop människor som inte har någon kontakt med stadsdelen. Vi pustar och vi stånkar och vi förfasar oss över samhällsutvecklingen. Men slår tanken nån gång in att göra något för att förbättra läget?
Man ska inte lägga de sociala problemen enbart i Rosengård, Backa eller för den delen Brixton och inbilla sig att problemen inte tillhör resten av samhället. Det är ett logiskt felslut som får dåliga konsekvenser.
Jag är i Rosengård en gång i veckan som läxhjälpare i Somalilands förening. Sist jag var där frågade jag elever och aktiva i föreningen vad de tycker om sitt bostadsområde:*
Yassir, 4:e klass
- Det är roligt, man skaffar vänner. Det sämsta är att man slänger skräp. Och att det brinner. (Har du sett det?) Bara på tv.
Fartun, 7:e klass
- Det är rätt stökigt men behöver inte vara kriminellt. Det finns bra personer, det är mest de där ungdomarna som kanske inte har annat att göra som är stökiga. (Vad är bäst?) Alla umgås med alla, det är roligt att vara tillsammans. Det är inte så många som är utanför. (Vad är sämst?) Inget. Kanske att några ungdomar i lägenheten intill snackar högt så man inte kan sova.
Hassan, 30, fritidsledare
- Rosengård är en plats där folk bor i grupper, araberna i sin grupp, somalierna, zigenarna och balkan i sin. Det är uppdelat men bra stämning i grupperna. Ungdomarna är ute på nätterna, de ha inget annat att göra. Det finns inte jobb för de flesta personer. Jag har försökt få jobb på många ställen men det är svårt. De som äger affärer anställer sina släktingar och vänner. (Vad är bäst?) Det är ett tyst ställe, det finns inte så mycket att göra – jag skulle vilja att det var mer socialt. Det finns t.ex. inget stort sportcenter som är öppet för alla.
Kawsar, 5:e klass
- Det är roligt att bo här. Man får snabbt vänner. Man har typ allt, affärer och sånt i Rosengård centrum. (Vad är sämst?) Att alla skräpar.
Aasia, 4:e klass
- Det är dåligt att de bränner upp saker. (har du sett det?) Jag ser ibland att det brinner i källaren. Det är dåligt att de slår folk typ i skolan, även vuxna, och när de rånar. (Vad är bäst?) – Det är bra när det inte händer sådana saker.
Marwa, 3:e klass
- Jag tycker att Rosengård är jättebra. Jag har kompisar här. Det är roligt att leka. Jag har kusiner här och syskon. (Vad är sämst?) När de stora killarna gör dumheter. (t.ex.?) Att de slåss. Och när några killar inte respekterar – t.ex. om någon säger till dem och de ändå inte slutar.
Aisha, 5:e klass
- Jag tycker Rosengård är bra. Man är nära centrum – där finns allt. Det finns mycket folk – man är inte ensam. (Vad är sämst?) Det är ofta bråk. De bråkar framför oss – vi kan se dem från vår balkong. Både vuxna och unga. (blir ni rädda då?/känner ni er otrygga ?) Nej.. [nervöst fniss]
Om du tycker att ”Rosengård” är ditt problem kan det vara dags att göra något, även om du inte bor där själv. Se det som ditt problem och se dig som en del av lösningen. Logisk slutledning. En start är att börja ifrågasätta den mediala snedvridning som gör att känslan av att befinna sig utanför förstärks å den ena sidan, och rädslan eller oviljan att närma sig blir starkare å den andra. En nödvändig fortsättning är att våga närma sig områden och personer som är främmande för oss. Det finns inte tillräckligt med mötesplatser tvärs över gränserna för var vi bor, går i skola och umgås – för vilken bakgrund våra vänner och bekanta har. Ingen bostadspolitik i världen kan bygga bort sådana skiljelinjer. Det är vi själva som kan överbrygga dem.
/Sara Duarte
*Jag frågade de flesta som var med på läxläsningen tisdagen den 6 september ”Vad tycker du om Rosengård?” beroende på vad de svarade frågade jag sen antingen ”Vad är det bästa med Rosengård?” eller ”Vad är det sämsta med Rosengård?”. Jag återger alla svar jag fick.
You must log in to post a comment.